2001-09-20

Tänkvärt

Vem kan motstå ett gäng glada charmiga och bitiga små valpar? Oemotståndliga och ovetande om det mesta som kommer senare i livet, att välja en valp är många gånger nästan omöjligt och lika svårt kan det vara om man inte hittar det där lilla extra som man letar efter hos någon av valparna.

Vuxen eller valp?

Vem kan motstå ett gäng glada charmiga och bitiga små valpar? Oemotståndliga och ovetande om det mesta som kommer senare i livet, att välja en valp är många gånger nästan omöjligt och lika svårt kan det vara om man inte hittar det där lilla extra som man letar efter hos någon av valparna. Att dessutom välja valp när man kanske inte tidigare haft hund är som att leta efter kantareller utan att egentligen veta var de växer, mycket tur alltså.

Att köpa valp är lika självklart som att som att skaffa egna barn istället för att adoptera. Antagligen påverkar detta faktum oss omedvetet när de flesta av oss inte kan tänka oss att ta en äldre hund. Vi vill vara där, så nära födelsen som möjligt för att i så stor grad själva sätta vår prägel på hundens personlighet. Själv har jag aldrig upplevt att det skulle innebära någonting negativt i relationen mellan mig och den nyblivna lite äldre kamraten utan snarare tvärtom, jag köper inte grisen i säcken.

Jag har genom åren tagit två hundar varav den första var en Golden Retriever och som var problematisk och därefter en Tervueren som jag tog vid två års ålder på prov i en månad för att se om våra personligheter och intressen passade ihop. Att göra detta med en valp är oerhört mycket svårare då mycket mer kommer att påverka utvecklingen än den hund jag tar som vuxen.

Förhoppningsvis ser vi inte vår partner som förbrukad därför att han eller hon varit gift tidigare utan kanske istället en person som har lärt av livet och som vi kan få ta del av, på samma sätt tycker jag vi ska se möjlighet en av att välja en hund som passar mitt liv och personlighet. Tid har vi ont om och det är något en valp inte tar hänsyn till, de väntar inte tills nästa vecka då vi har tid att ta den på en busstur för socialiseringsträning. Ändå är det en så vanlig kommentar på valpkurser - Jag hade inte tid att göra läxan! Välj då en vuxen hund istället, valpar måste få ta tid.

Var hittar jag en vuxen hund

Det finns många organisationer som omplacerar vuxna hundar av olika skäl, många gånger bor hunden kvar i sitt hem tills dess att man hittat nya lämpliga ägare och därefter får man ta hem hunden på prov för att se om man trivs ihop. Det finns också en hel del uppfödare där hundarna inte håller måttet för att bli bra avelshundar men där hunden för övrigt kan vara en toppenhund.

Var noga med att hunden inte stått i hundgård tills dess att du hämtar den, utan att den fått den socialiseringsträning den såväl behöver för att fungera i vårt samhälle. Hunden lever många gånger oerhört skyddat hos sin uppfödare. Vilket gör att den i en ny miljö utan stödet av äldre hundar mycket väl kan förändra sitt beteende från att vara en glad spelevink till att bli en ängslig jycke som skäller på allt han ser. Det tar ofta 3 a 4 veckor för en hund att acklimatisera sig. Ser du att hunden redan efter en vecka visan tecken på ängslan eller aggressioner ska du nog tänka dig för vad det innebär i form av tid och engagemang från din sida att ta hand om en hund med problem. Orsaken bakom problemet kan bestå i att hunden inte socialiserats i tillräckligt hög grad med andra människor och hundar, utan vuxit upp med den egna flocken i avskildhet. Troligtvis kommer hunden med största sannolikhet aldrig att fungera lika bra som den hund som redan från tidig ålder fått följa med och uppleva olika händelser.

Att köpa valp

Till skillnad från när vi lär oss att rida måste du själv lära dig förstå en valps behov och personlighet och till skillnad från den redan färdiginridna hästen ska du lära din valp en mängd kunskap som du själv aldrig tidigare kanske praktiserat. Ofta ställer vi felaktiga krav som får tokiga följder för valpen och många gånger uppför vi oss som förstagångsföräldrar, vi vill för mycket och har för höga ambitioner i relation till för liten kunskap vilket ibland leder till frustration. Många valpar vet att ordet nej innebär att matte eller husse går i taket men den har fortfarande inte förstått att den själv agerade på ett felaktigt sätt.

Lika viktigt att hitta "sin" valp är att känna förtroende för uppfödaren som förhoppningsvis finns tillgänglig även efter det att köpeskillingen är erlagd. Välj en uppfödare som du känner är intresserad av fortsatt kontakt och om du har möjlighet försök att lära känna de vuxna hundarna i flocken så att du får en uppfattning om deras personligheter. Att köpa valp från en välkänd uppfödare garanterar inte bättre valpar speciellt inte om det är en uppfödare som har många kullar per år.

Ring till fler uppfödare och försök titta på fler representanter av de vuxna hundarna och hos flera uppfödare innan du bestämmer dig. Många uppfödare är mer intresserade av att sälja än att syna dig från topp till tå. Var glad över en uppfödare som ställer många frågor om dig och din familj då chansen att du får rätt valp med dig hem är större.

Det finns oerhört mycket en uppfödare kan göra för sina valpar så att de får en så bra start i livet som möjligt innan leverans. Valpar som fått uppleva mer än bara sin valphage och som fått följa med på korta promenader, bilturer, som träffat andra hundar, barn o s v står redan innan leverans mer pall för förändringar och stress än den valp som levt sina första 8 veckor mer isolerat och skyddat. Speciellt viktigt är det när det gäller raser som har en genetisk disposition för rädslor såsom ljud, människor, hundar etc.

Det är viktigt att du till fullo inser vad våra förfäder avsåg med att avla fram just den ras som du tänker köpa, en vanlig kommentar jag får höra är att valpen bara ska vara sällskapshund. Det är viktigt att påpeka att detta är din bedömning och ej valpens. Det gäller att snabbt kunna omvärdera sin egen insats om det visar sig att valpen själv vägrar finna sig i en tillvaro med enbart några promenader per dag. Valpar som fortfarande anser att de behöver en mer identifierad roll i familjen axlar snabbt det genetiska arvet och ser till att saker blir utförda, Border Collien börjar valla barn, cyklar och det mesta som rör sig, schäfervalpen börjar bestämma vem som ska komma in på reviret och Sheltien blir skällig och många gånger ängslig i kontakten med hundar och människor.

Uppfödaren är i den i särklass mest kompetente att välja rätt valp för dina önskemål men det innebär naturligtvis att det är en uppfödare som haft tid att ägna sig var dag åt varje valp för att lära känna deras olika personligheter. Jag skulle själv aldrig ta en valp där uppfödaren samtidigt har mer än en kull eftersom möjligheterna till en optimal socialisering är omöjlig ut tidssynpunkt. Att välja hundras är som att välja bil, hur vill du att den ska se ut och hur vill du att den ska uppföra sig. Vill du att den ska vara snabb och rolig att köra så ställer det större krav på din kunskap eftersom du snabbare flyger av vägen om du felbedömer bilen och missbedömer din egen kunskap. Väljer du en bil som är komfortabel och som ändå tar dig dit du vill men lite långsammare, kommer du fortfarande till målet men lite långsammare. Du hinner å andra sidan njuta av omgivningen.

Att köpa samma ras som grannen för att just hans hund är så oerhört trevlig är ingen garanti för att hunden är rastypisk och i många fall är det mer intressant att fråga sig vad som är orsaken. Hur mycket träning ligger bakom för att hunden är just så trevlig så att du skulle vilja ha en likadan. Om du ändå bestämmer dig för en likadan ras försök så långt det går att undersök linjerna bakom denna hund och prata med ett par uppfödare om denna individ är en bra representant för sin ras.

Att välja rätt ras och rätt uppfödare kan många gånger uppfattas som ett lotteri, men som så mycket annat i vårt liv underlättar det om vi inte impulsköper en hund utan tar tid på oss att bestämma vilken typ och ålder av hund som är lämplig, hane eller tik och framför allt vilken uppfödare jag vill köpa min hund från.

Din valp är ej ett oskrivet kort den dag då du hämtar den, utan den har en mängd upplevelser av både negativt och positivt slag med sig i bagaget. Den har också beroende på vad det är för ras och vilka linjer inom rasen den härstammar från en rad dispositioner för vissa beteenden som är mycket lättutlösta.

När du väljer din valp bör du och eventuellt övriga familjemedlemmar sätta er ned med var sitt papper och penna och ställa er frågan; Hur vill jag att hunden ska se ut som vuxen. Kanske stor, finns det i så fall tillräckligt mycket utrymme för hunden utan att den alltid är i vägen? Pälsval är en viktig fråga eftersom långhåriga hundar smutsar ned mycket mer och i de fall där hunden har underull, i de flesta fall också luktar mycket fränare.

Tik eller hane?

Tik eller hane är också viktigt att ta ställning till därför att skillnaden mellan könen temperamentmässigt är stor. Generellt kan man säga att hanar är mer självständiga vilket innebär att de i de flesta fall kräver mer engagemang från ägaren för att samma resultat ska uppnås som med en tik. Ett vanligt argument för hane är att du då slipper löpperioderna som ibland kan skapa problem för vissa tikar i form av premenstruella besvär och också eventuella skendräktigheter då tiken kan vara ur balans hormonellt och mentalt. Vad som är avgörande för valet är tid och engagemang, hanar kräver mer tid under de första åren. Risken för att de i högre grad utvecklar aggressioner mot andra hundar är också väsentligt större.

Vilken ras passar min personlighet?

Oavsett vilken typ av hund ni kommer fram till är ändå det allra viktigaste att ni vet vad hunden har och har haft för ursprungsfunktion. Det faktumet kommer att påverka ert liv på olika sätt vilket ni kanske inte tänkte på vid anskaffandet av valpen. På en kurs jag gav fanns en kvinna med en stor brukshund, ganska snart stod det klart att relationen mellan dessa ej var speciellt bra och det visade sig så småningom delvis bero på de negativa reaktioner kvinnan möttes av på sina promenader. Behovet av att visa upp en perfekt lydnad skapade en nervositet hos kvinnan vilket också ibland avspeglade sig i hundens reaktioner gentemot omgivningen då hennes krav i vissa situationer uppfattades som oro av hunden. Den reagerade så som vi människor en gång avlat dessa hundar att agera, nämligen skydda övriga flocken och reviret vid behov.

Det är inte alltid så lätt att veta vilken ras som är mest passande, dock är det viktigt att hunden har en personlighet som överensstämmer med min egen och inte kompenserar bristande egenskaper hos mig själv. Jag tänker då i första hand på hundraser som bedöms som hårdare än andra. Det finns tyvärr en vilja hos vissa människor att kamouflera sin egen otillräcklighet bakom en skräckinjagande hund. Resultatet blir ofta att hunden snabbt utvecklar en aggression då ofta tröskeln för dispositionen för detta beteende är lägre hos dessa raser med tanke på den ursprungsfunktion de än gång hade som väktare av hem och boskapsflockar.

Rasren eller blandras

En del av min verksamhet inkluderar beteendutredningar, hundägaren ringer för konsultation och vi fastställer en tid. Skrämmande ofta när jag frågar vilken ras det gäller får jag helt sonika svaret att hunden är en blandras, vilket ibland uppfattas som en egen rasgrupp utan tanke på vilken blandning av raser det är frågan om.

Naturligtvis innebär det många gånger att det är väsentligt svårare att veta vilken typ av personlighet som är genomsnittet för rasen då det plötsligt står en jycke med fyra, fem genuppsättningar. Vem vet hur personligheten blir hos en blandning av Chow-chow och Doberman, troligtvis inte en hund som slänger sig i famnen på andra människor vilket innebär oändligt mycket arbete från mycket tidig ålder att socialiseras med olika typer av människor och olika djur. Någon kanske tänker att det gör väl ingenting om en valp inte kastar sig i famnen på alla de möter utan håller sig runt sig ägare istället. Problemet är inte, att valpen håller sig nära sin ägare för att den vill, utan för att den är ängslig i kontakten med andra människor och hundar. Problemen uppstår ofta då hunden påbörjar sin könsmognad och ursprungsbeteendet knackar på dörren. En Chow-chow som är van att fatta egna beslut och inte är intresserad av att samarbeta och en Doberman som ser som sin främsta uppgift att agera alarmklocka samt dörrvakt. Det ställer oerhört stora krav på kunskap, kompetens och inte minst engagemang hos den blivande hundägaren att ta sig an vissa blandraser.

Var noga med att kontrollera vilka raser din eventuella valp har i sin genetiska resväska så det inte blir en såväl mental som fysisk överraskning för dig. För en del år sedan försökte jag hjälpa en äldre dam som tidigare haft en blandning av schäfer och Golden och som varit familjens ögonsten, nu hade damen skaffat i sitt tycke en liknande hund nämligen en blandning mellan New Foundland och Schäfer vilket inte hade fallit så väl ut. Hunden växte betydligt fortare och mer än vad hon kunde drömma om och hunden som var av hankön hade en helt annan personlighet än den tidigare blandrasen och hade börjat visa aggression i kopplet mot andra hundar. Enda räddningen för damen var att snabbt hitta en stolpe att surra fast hunden i.

Detta problem var naturligt mycket svårlöst därför att hunden vägde närmare sjuttio kg och över sjuttio cm i mankhöjd och damen var en aning rörelsehindrad.

Uppfödare

De flesta uppfödare har ett mål med sin avel och det varierar bland mycket inom en och samma ras. Det innebär att rasen ibland kan se ut som två helt skilda raser. Det beror på att vissa uppfödare avlar på en viss typ av personlighet hos hunden och andra är mer intresserade av ett specifikt utseende. I många fall finns det motsättningar mellan dessa båda uppfödargrupper, då den ena falangen anser att man avlar på hundar som inte längre utseendemässigt håller måtten för standarden på rasen. Den andra falangen anser att de uppfödare som avlar utifrån ett skönhetsideal inte intresserar sig för rasens ursprungsanvändning och därmed förlorar viktiga mentala egenskaper.

Det är viktigt för dig som blivande hundägare att inte bara veta vilken ras du vill ha utan också vad uppfödaren har för intentioner med sin avel därför att det i slutänden kommer att påverka din framtid för 12 år framåt. Tid är något vi alla lider brist av i vuxen ålder, också uppfödare. Hur mycket tid har uppfödaren du hälsar på, tillbringat med valparna och finns det under samma tid fler än en valpkull? Var vistas valparna den mesta delen av dagen och vilken möjlighet till annan stimulans än med varandra har de? Har valparna haft en egen stund dagligen med människor och som inneburit något positivt för valpen och har den fått följa med i andra miljöer än i den invanda hemmiljön. Har den exponerats för ljud såsom dammsugare, barnskrik andra snälla hundar och så vidare. Undersökningar visar att valpar som tidigt får följa med och uppleva olika miljöer också får en högre stresströskel, vilket innebär att de blir mer stresståliga. Valpar ska inte överbeskyddas.

Cash and carryuppfödare

En del uppfödare kör en cash and carryvariant som innebär att när du köpt din valp upphör också intresse samt ansvar. Uppstår det problem så beror det enligt uppfödaren på ditt eget dåliga omdöme och bristande ledarskap.

Vilken hjälp kan jag förvänta mig av min uppfödare?

Många uppfödare håller hundar under helt andra förutsättningar än den enskilde hundägaren gör, med en flock av hundar där det finns en ledare som tar på sig ansvaret för uppfostran av valparna vilket underlättar väsentligt för uppfödaren. Valpen är mer hunduppfostrad än människouppfostrad och fungerar därför väldigt bra i just den specifika miljön tillsammans med sin flock.

Dessutom uppstår en konkurrens om ägaren eftersom han respektive hon ska fördela den tid hon eller han har mellan hundarna. Hundarna får från första början lära sig att kämpa om det sociala utrymmet på ett sätt som aldrig uppstår när hunden är ensam i en familj där alla vill gulla med hunden och förutsättningarna är de rakt motsatta.

Eftersom hundarna på ett helt annat sätt får kämpa för en social kontakt är de också känsligare för all form av bestraffning. Varje relation är unik och är livsbetingelserna oerhört olika är också sättet att lösa problem i högsta grad varierande beroende på den miljö hunden befinner. Det kan utgöra en orsak varför en del uppfödare har svårt att sätta sig in i varför vissa valpköpare får till synes stora problem med sin valp.

Även om du tagit en vuxen hund kan det vara betydelsefullt att hålla kontakt med uppfödaren. Har denne en professionell inställning till sin avel så kan du räkna med att han eller hon även finns när det uppstår problem.

Tyvärr händer det alltför sällan att uppfödaren själv ringer för att konsultera angående deras köpares hundar vilket säkerligen i många fall skulle bidra till ett bättre resultat. Det finns alltid undantag och jag träffade själv en av mina uppfödare genom ett telefonsamtal där en unghund börjat visa aggression i samband med vaktande av föremål. Tyvärr visade det sig i det här fallet att det fanns flera i kullen som visade olika typer av aggressioner och där tyvärr flera hundar var tvungna att avlivas. Uppfödaren tog då på sig ansvaret och därmed slapp många redan förtvivlade människor ytterligare känna sig skuldtyngda. Oavsett höga ambitioner hos uppfödaren får man räkna med att det blir fel ibland trots de bästa intentioner. Att då inte lägga skulden på den enskilde hundägaren utan på bästa sätt lösa problemet är troligen den bästa goodwill en uppfödare kan få. Ibland stämmer inte alltid kemin och det är troligtvis inte konstigare än en vanlig relation. Hunden kanske var för krävande i förhållande till den tid hundägaren var beredd att lägga ned eller hunden kanske var den rakt motsatta, lycklig över att bara vara en del i en familj och få sin dagliga motion tillgodosedd medan hundägaren hade helt andra förhoppningar om att kunna använda hunden mer aktivt.

Oavsett goda intentioner med sitt hundköp kan det gå åt pepparn och då är det skönt att ha en uppfödare som ställer upp och kan hjälpa till med en eventuell omplacering. Att hålla kontakt med sina köpare är också en garanti för att uppfödaren ska veta hur hundarna utvecklas mentalt. Vissa rasklubbar anordnar mentalbeskrivningar men långt från alla, vilket gör att kunskapen om vad avelsdjuren nedärver för temperament fortfarande är ett lotteri för de som inte är oerhört insatta i genetik och kunskaper om den egna rasen.

En del uppfödare anordnar kontinuerliga valpträffar som en del i valppriset och detta kan vara en nog så viktig anledning i valet av uppfödare.

Ensamvalp

Att köpa en valp som vuxit upp som ensamvalp är ingenting jag rekommenderar om valpen inte under uppväxten fått umgås med ungefärligt jämnåriga valpar eftersom en mycket viktig social utvecklingsperiod annars går spolierad.

Vilken valp ska jag välja?

När du bestämt dig för vilken uppfödare och ras som du tycker överensstämmer med dina egna ideal är det dags att välja ut din valp. Eftersom valparnas personlighet kan förändras från ena dagen till den andra beroende på lite olika stadier av utveckling hos valparna. Samråd med din uppfödare som lever med valparna och som kan hjälpa dig att välja just rätt valp för dina behov.

En enkel test som jag brukar göra är att kliva in till valparna och förhålla mig passiv under ca 30 sekunder eftersom det kan en enkel vägledning om vilka valpar som är tillräckligt nyfikna och socialt intresserade för att stanna kvar. Därefter sätter jag mig ned utan att ta någon kontakt än för att möjligtvis avvärja små sylvassa tänder som fastnar i mina kläder. Titta efter hur intensivt valparna viftar på svansen eftersom det indikerar hur intresserad den är av social kontakt vilket också kan ge dig en vägledning om att denna hund kommer att tycka om att samarbeta.

Lyft upp valparna en och en, beroende av vilket kön du valt behöver du inte bry dig om valparna av "fel" kön utan registrera hur valpen reagerar när den blir upplyft. Klamrar den sig fast runt din hand med frambenen och blir passiv, morrar den eller låter den sig villigt plockas upp? Tidiga negativa erfarenheter av att bli hanterad felaktigt eller för lite hantering ger dig en fingervisning av att valpen kanske inte blivit hanterad tillräckligt mycket på ett positivt sätt. Lägg på minnet om valpen visar ängslan i andra situationer.

För valpen mot ditt ansikte samt prata babyspråk med den för att kontrollera på vilket sätt den besvarar ditt jollrande. Hugger den upprepade gånger mot ansiktet, vänder den bort ansiktet och förhåller sig passiv eller besvarar den sociala hälsningen med att själv slicka dig i ansiktet och smånagga i ditt hår. Det viktiga är att oavsett vad den gör, att det känns okey för dig. Naturligtvis spelar tiken en lika stor roll som uppfödaren när det gäller fostran av valparna, en tik som i liten grad brytt sig om sina ungar kommer också avspeglas hos valparna i ett sämre socialt beteende som att t ex inte lyssna på en harkling eller morrning.

Det är nu dags att ta ut valparna en och en på ett för valpen främmande ställe och se vad valpen gör när vi sätter ned den. Jag är inte intresserad av en valp som frankt kastar sig iväg utan den får med all rätta ta det lite försiktigt innan den utforskar omgivningen. Jag väntar någon minut och studerar vad valpen gör och oberoende av valpens beteende vänder jag tyst ifrån valpen och går sakta därifrån. Jag registrerar om den följer, vänder åt ett annat håll eller sitter kvar.

Lek är en viktig del i kommunikationen mellan människa och hund och därför har jag en boll med mig som jag rullar iväg från valpen medan jag håller lätt om bröstkorgen på den. Jag vill dels se om den är tillräckligt nyfiken för att följa efter samt se om den griper bollen och vad den gör efter att ha gripit bollen. Kommer den spontant tillbaka utan att jag behöver påkalla uppmärksamhet med endast lite uppmuntran under tiden den kommer eller föredrar valpen att själv leka med bollen. Jag repeterar bollrullandet tre, fyra gånger för att se skillnaden i valpens beteende. Ofta finns det ett samband i den förstnämnda hälsningen som jag gör samt viljan att snabbt komma tillbaka med ett föremål.

Jag provar även att ha lite dragkamp om en gammal handske eller socka för att se om den tycker att det är skojigt med en social lek. Griper valpen snabbt när jag drar sockan i zig-zag på marknivå låter jag den dra en stund tills intensiteten att få sockan gör att valpen försöker backa eller ruska på huvudet, då släpper jag samt går jollrande iväg och sätter mig lite längre bort utan at titta på valpen.

Självklart är det önskvärda beteendet att valpen omedelbart söker kontakt och vill fortsätta leken. Om valpen kommer med sockan eller ej spelar mindre roll då jag är mer intresserad av att valpen även i denna situation i första hand är intresserad av den sociala kontakten med mig. Kommer valpen med sockan klappar jag om den och drar lite lätt i sockan för att sedan byta med en godbit.

Till sist brukar jag hålla valpen och slänga iväg en godis eller boll i högt gräs för att omedelbart släppa valpen och se hur lång tid valpen engagerar sig i att hitta godbiten.

Hur många besök behöver jag göra hos uppfödaren?

Självklart skapar du en väsentligt klarare bild av valparna om du har tillfälle att göra fler besök för att se hur de utvecklas och lära känns den valp som senare ska bli din kompis. Är det långt till uppfödaren så försök att stanna lite längre så att du har möjlighet att besöka uppfödaren två gånger. Självklart har din uppfödare troligtvis ej all tid i världen för enbart dig och men de flesta som en gång accepterat dig som valpköpare låter dig säkerligen också sitta bland valparna för att lära känna dem.

En mycket viktig aspekt är tiken till valparna. Dra alltid öronen åt dig om uppfödaren inte har tiken hemma alternativt av någon anledning inte låter dig träffa henne. Om det upprepas vid ytterligare besök, välj en annan uppfödare. Alla föräldrar är inte bra fostrare och det gäller i lika hög grad hundar som människor, vissa tikar är ointresserade av valparna, ibland även rädda och engagerar sig därför minimalt i deras utveckling. Närvaron av tiken är lika viktig som en mor och barnrelation vilket innebär att du inte bara ska välja valp utan lika viktigt är det att du väljer rätt mor till din valp.

Hur är en bra mamma?

En god mamma engagerar sig i sina barn, hon leker med dem och hon tvättar och städar i lådan och är en dröm om hon även delar med sig av sin egen mat i form av upplägg till valparna, när hon hoppar in i barnkammaren. Förutsättningen för att tiken ska kunna engagera sig i sina valpar är att hon också har möjlighet att dra sig undan, utan att valparna hela tiden pockar på mat eller hennes engagemang. Finns inte den möjligheten ökar aggressionen mot valparna eftersom det är enda möjligheten att hålla dem på avstånd.

Undvik att ta en valp från en tik som själv verkar ha en instabilitet i sin personlighet. Naturligtvis kan någonting hänt som utlöst en viss beteendeförändring hos tiken. Problemet är att du aldrig vet om tiken har en genetisk disposition för beteendet. Framför allt är det viktigt att du beaktar detta, om tiken är importerad eftersom du inte har den blekaste aning om tiken bär på ett genetiskt arv för ett visst beteende eller om det är utlöst av yttre faktorer. Rädsla är en egenskap som är oerhört starkt arvbar och som i naturligt tillstånd är en förutsättning för överlevnad men som vi människor genom selektiv avel valt att avla bort. Det medför en mängd problem för våra tamhundar att gå omkring och vara rädda för en eller flera saker. En tik som är rädd för människor eller ljud riskerar också att överföra beteendet till sina valpar vilket gör att du ska vara extra uppmärksam på eventuella rädslor hos tiken.

Eftersom avelshanarna kan producera så många fler individer under sin livstid är det lätt att fokusera på dessa hundar och glömma att tiken har oändligt mycket större inverkan för valpens utveckling.

Vilka behov har rasen?

Försök att ta reda på så mycket som möjligt om de raser du är intresserad av, framför allt av den vanliga hundägaren eftersom uppfödaren självfallet vurmar för sin egen ras. Var realistisk i ditt val av hund, väger du 50 kg och är över 60 år är det inte speciellt förnuftigt att skaffa sig en Rottweilerhane oavsett tidigare hunderfarenhet, vi blir alla äldre. Tanter med mopsar, fnyser en del nedlåtande, men jag skulle nog vilje ge dessa människor en eloge för att de inte tagit sig vatten över huvudet utan istället haft en realistisk inställning i valet av hund. Ej att förglömma att små hundar mentalt och i intensitet många gånger är nog så bestämda i sin uppfattning om vad de vill och inte vill göra. Många små raser är grythundar vilket gör dem väldigt robusta och tåliga vilket inte alltid är fallet med större raser. Den som skriker högst hos veterinären är den i mångas ögon skräckinjagande schäfern.

En Border Collie är ingen lämplig sällskapshund oavsett om grannen på gatan har en, det visar snarare på en bristande respekt för hundens behov. Ingen ras har behov av att tillbringa 16 timmar ensam i en rastgård för att på kvällen rastas i fem minuter, det är rent djurplågeri. Ingen jakthund fungerar bättre för att den inte får sina behov av social kontakt tillfredsställda. Däremot går hans ägare miste om en av de viktigaste vännerna han kunnat lära känna om han tagit chansen att bry sig mer.

Val av kurs

Försök att ring runt och lyssna på vem som erbjuder det bästa alternativet för dig, bor du i landsorten är utbudet i de flesta fall sämre och i bästa fall finns det en hundklubb på inte alltför långt avstånd. Du kan ta reda på vad varje enskild instruktör har för kursplanering och jämföra vilken du tror passar dig bäst.

Utbudet runt storstäderna är oerhört mycket större och konkurrensen tuffare varför det finns många olika alternativ att välja mellan. Brukshundklubbarna täcker upp en del av efterfrågan, skillnaden mellan klubbarna kan variera oerhört mycket och många brukshundklubbar har idag anpassat sina utbildningar i takt med de krav som ställs på vardagslydnad. I slutet på sjuttiotalet när jag blev medlem, fick vi lära hundarna att gå före i koppel under kommando och den enda vettiga förklaring jag fick av min instruktör var att det var ett bra kommando om man t ex skulle gå ombord på en buss. Den typen av tävlingskommandon försvinner tack och lov undan för undan och istället anpassas utbildningarna mer och mer efter hundägarens behov.

Många rasklubbar håller egna kurser vilket ur många aspekter kan vara en fördel då raskunskapen är större än på en vanlig klubb. Nackdelen är att hundarna blir socialiserade med den egna rasen och ej träffar så många andra raser. Fler och fler fria hundklubbar etableras, ibland på ideell basis och många gånger på professionell basis. Det tycks ändå finnas ett oerhört stort behov hos både den vanlige hundägaren och den tävlingsaktive. Motsättningarna mellan den ideella verksamheten och den professionella börjar alltmer suddas ut då allt fler inom de ideella organisationerna börjar ta betalt för sina tjänster.

Instruktörens utbildning

En lärare kan vara oerhört kunnig inom sitt område men om förmågan och kunskapen att dela med sig av sina kunskaper ej finns uppnås heller inga goda resultat. Våga fråga vad instruktören har för utbildning och hur kursuppläggningen ser ut. Hur många hundar deltar i kursen, själv tycker jag att det är svårt på en grundkurs att hålla en hög kvalitet med fler än sex stycken deltagare per instruktör. Hitta en instruktör som du vill bli undervisad av och som du känner att du litar på.

Rätt eller fel metod

I varje människa bor en hundexpert oavsett om de har hund eller ej, som förstahundsägare tvingas man vare sig man vill eller ej att lyssna på goda råd som förhoppningsvis är sagda i all välmening. Faktum är att kunskap inte automatiskt följer med ett långt hundinnehav lika lite som du automatiskt är en skicklig bilförare därför att du haft körkort i femtio år. Vissa förordar att dominans är basen i ett gott ledarskap och lär sig hunden att respektera ett nej så kommer automatiskt lydnaden. Andra förespråkar motsatsen, hundar ska motiveras att arbeta tillsammans med mig för att erbjuder en massa roliga saker. Gemensamt har de ett mål, nämligen en lydig hund. Det är du som själv måste försöka avgöra vad som känns rätt för dig för det finns inget fel eller rätt utan bara en massa olika synsätt på hur en hund ska tränas. Kanske det allra viktigaste avgörandet ligger i om instruktören respekterar dig och din hund. Faktum är att det finns många sätt att nå ett uppsatt mål och det är viktigt att du känner i hjärtat att det är en metod som du kan tillgodogöra dig och även praktisera hemma oavsett omgivningens kommentarer.

Tre år efter att jag utbildat mig till hundpsykolog satte jag mig ner och tänkte efter om jag trodde på allt jag lärt mig och svaret blev nej. Det innebar inte att metoderna inte fungerade, utan att jag inte fungerade med metoderna. Jag började fundera hur jag själv behandlade mina hundar och utifrån det arbeta fram fungerande metoder. Alla kan hitta "sin" metod men förutsättningen för att det ska fungera är att metoden är genomtänkt och att hunden svarar på träningen. Din hund blir ditt facit på din träningsmetod.

Lycka till med val av uppfödare, hund samt kursval!

Eva Bodfäldt 
Publicerad i: Kontaktkontraktet