2008-02-28

TRÄNING FÖR TÄVLING
– EN FRÅGA OM ATTITYD

”Vi kämpar alla med vår attityd, oavsett om vi tävlar lydnadsklass 1, går på jaktprov, utställning eller om vi håller kurs. Vad känner du? Vad är magkänslan när du kliver in på appellplan eller ett jaktprov för att bli bedömd? För mig är känslor viktigt i träningen och samspelet med hunden och det är därför som jag har kallat det här föredraget ’Träning för tävling – en fråga om attityd’.”

Så inledde Eva Bodfäldt sitt föredrag för LBK´s instruktörer en januarikväll i klubbstugan. En kväll som skulle bli lång, men aldrig långtråkig, utan intressant, tankeväckande och fylld med många igenkännande skratt. Det kanske inte blev så många frågor till Eva, men det berodde, i alla fall för min egen del, på att hennes ämne för kvällen verkligen var tankeväckande och det var mycket att fundera över i min egen attityd och hundträning och alla mina kloka frågor kom jag på först sent på natten. På ett annat ställe i detta nummer av Pass På kan Du läsa om kroppsspråk och signaler. Evas kroppsspråk var något som verkligen förstärkte hennes budskap i ämnet ”en fråga om attityd”.

Vad är det att vara schysst?

”Ibland kan jag bli rätt trött på inställningen att bara för att ’jag kör med klicker så är jag schysst mot min hund’! För mig har det att göra med att ha rätt attityd oavsett träningsmetod. Är det bättre att träna med klicker och vara djäkligt irriterad än att korrigera hunden med ett snabbt ’skärp till dig! Duktig!’? Jag tycker att det behövs en diskussion i hundvärlden om det är träningsmetoden, eller min egen attityd till hundträningen som avgör om jag är schysst mot min hund! Alla har vi varit med om att efter ett bra genrep så har det fallit totalt på tävlingen för att återigen fungera utmärkt vid nästa träningstillfälle. Då är det ju knappast något fel på den operanta delen, utan helt klart på vår attityd och magkänsla inför att bli bedömd under ett prov.”

Hur väl kan Du göra bort dig?

”Hur trygg känner Du dig tillsammans med din träningsgrupp? Vad är din magkänsla när Du är tillsammans med din träningsgrupp? Lika viktigt är, hur känner sig din hund i träningsgruppen? Är det någon skillnad på, till exempel ett gäng som tränar sök tillsammans eller en lydnadsgrupp?”

”Det är en dj-vla skillnad”, hördes det från de bakre bänkraderna i klubbstugan utav en som uppenbarligen varit med.

”Jag upplever själv att det är en monumental skillnad i attityden mellan förare och varandras hundar”, fortsatte Eva. ”Men varför är det så stor skillnad? Är det inte så att i sökgänget finns det automatiskt ett lagarbete och i lydnadsträningen är det mera ensamt på planen med mer fokus på föraren och plötsligt kan hunden känna sig väldigt liten och otrygg i träningsgruppen.”

Hur levererar och tar vi emot kritik?

Hur fungerar egentligen samarbetet och förtroendet inom träningsgruppen? Vi är ofta väldigt duktiga på hundträning, men vi är inte alltid lika duktiga på att leverera eller ta emot kritik. En del träningskompisar kan ju ta en rejäl kritik eller tillsägelse ”skärp till dig, det där var inget bra, försök igen”. Medan någon annan i samma grupp kan nästan börja gråta och hänga med axlarna bara de ens anar att de skall få negativ kritik. Hur känner sig den människan och hennes hund i gruppen?

Eget ansvar för din träning

Det är viktigt att Du och din hund känner er trygga i träningsgruppen och att Du både kan ge och ta konstruktiv kritik och träningstips. Men det är minst lika viktigt att Du också tar ett eget ansvar och vågar fatta egna beslut om vad som är bra, eller kanske är mindre bra, för dig och din hund.

Diskussion bland åhörarna

Här uppstod en kort diskussion mellan några av klubbens instruktörer och Eva om hur svårt det kan vara att komma med kritik till kursdeltagare som har svårt att hantera sin hund. Det räcker ju inte alltid med att framföra det på ett vänligt sätt. Just den här kursdeltagaren kan ju ha svårt att ta emot konstruktiv kritik när hon känner att vardagslivet med hunden inte blev så enkelt som hon tänkt sig när den efterlängtade valpen hämtades hem. Själv har undertecknad vid några tillfällen varit alltför ärlig om vad jag tycker mig ha sett på kurskvällarna och ägarens totala brist på kompis-, ledarskap och förståelse för sin hund. Efteråt har jag funderat på om jag gjorde rätt, eller? Men åter till Evas föredrag!

Vilken attityd vill Du ha med dig ut på appellplan?

”Har Du funderat på vilken attityd Du vill ta med dig ut på appellplanen och som Du då också förmedlar till din hund? Det är självklart att vi påverkar våra hundar med vår egen attityd. Men jag är helt säker på att vi gör det ännu mycket, mycket mer än vad vi själva någonsin kan tro.”

Eva berättade här också om sin egen hund Kuling som varit sjuk en längre period och hur lätt han reagerat under sjukdomstiden för sin mattes känslomässiga läge. Visst påverkar vi våra hundar, de reagerar som febertermometrar på oss själva och vårt dagshumör.

En hund utan självförtroende

Tidigare på dagen hade Eva tränat en hund som till stor del tappat sitt självförtroende i samma takt som sin matte. I hundens fall så visade sig hans bristande självförtroende bland annat i att han inte riktigt vågade tro på att han varit duktig i ett moment och därför inte tog en belöning. Det fanns till sist inga sätt att belöna hunden på. Då provade Eva och träningskamraterna att försöka köra en belöning för hunden lite som sökgänget tillsammans slutbelönar en hund ute i skogen för ett bra arbete i sökrutan. ”När hunden var färdig med ett moment så satte vi oss alla ned runt omkring honom och talade om för honom hur fantastiskt duktig han varit, gav honom godis och klappade om honom. Gissa om han blev glad, lycklig och växte tillsammans med oss i gruppen! Han började plötsligt agera, tycka att träningen var rolig och kunde därmed lära sig saker.” Ordet ni söker är ”gruppdynamik”.

Påverkan från förare till hund

Ett exempel som Eva berättade om var en förare som var väldigt nervös inför att gå in på appellplanen och bli kommenderad. För att inte föraren skulle påverka sin hund inför träningen fick hon koppla upp sin hund på avstånd och sedan själv gå runt på träningsplan och hitta rätt magkänsla och attityd för en positiv träning. När Eva såg att föraren hade rätt kroppsspråk och självförtroende för träning fick hon hämta sin hund och köra ett moment. Ordern var dock att så fort hon kände självförtroendet svikta skulle de bryta en stund, för att inte påverka hunden negativt. ”Det är viktigt att kommenderingsträning sker under lustfyllda förhållanden och icke med för mycket prestationskrav.”

Hur vill Du att hunden ska se ut när Du tränar?

”Jag tror att det är väldigt bra inlärningsmetod att hunden får sitta och titta på medan Du själv som förare kanske blir kommenderad och torrgår ett fritt följ. Tänk efter själv, ofta har vi ju en mycket bra attityd från hundarna när vi tränar inkallning! Då sitter hundarna som adventsljus och tittar på dig som förare och väntar på sitt kommando. Jag är övertygad om att denna inlärningsmetod är mycket bra och Du får då också goda möjligheter att belöna hunden för rätt attityd. Öronen framåt, hunden på gång, vill vara med dig, vill jobba. Belöna!”

Kör inte över din egen hund!

”I de allra flesta fall kan man läsa hur en hund kommer att klara av ett kommando. Men ändå, när vi kan se att hunden inte har rätt attityd, är det inte helt ovanligt att vi slänger in ett fotkommando, fastän vi borde veta att det kommer att gå åt skogen. Varför gör vi det när vi tränar för tävling? Hur tänker Stefan Holm när han ska sätta nytt världsrekord? Det kanske går? Nej, knappast. Själva kan vi bara köra på med ett moment fastän hunden inte är med på noterna och då kör vi över våra hundar rejält.”

Belöningar! När blir hjälp till stjälp?

”Med belöningar jobbar vi mycket med hundens förväntningar och känslor. I början av inlärningen är belöningarna till stor hjälp och träningen, momenten går snabbt framåt. Men efter ett tag blir den tidigare hjälpen till stjälp! Varför?’ Därför att vi har kommit in i stjälpfasen i våra belöningar. Detta beror ofta på att vi har ritualiserat våra belöningar och inte varit noggranna med att variera våra belöningar i tid, plats och beteende under inlärningen! Vi håller kvar alldeles för länge vid samma belöning! När det går åt skogen i inlärningen står ofta felet inte att hitta i den operanta delen utan snarare i att våra belöningar har blivit för ritualiserade.” Belöningen har alltså alltför ofta kommit vid exakt samma tillfälle under momentet vid inlärning. Tid och plats är dina värsta fiender.

Hur är det med den sociala kontakten som belöning?

Var en fråga som Eva ställde sig själv under fördraget och förtydligade sig med; ”Redan tidigt i inlärningen borde vi lära oss själva att använda en social belöningsform till våra hundar. Vi är ofta alldeles för snabba med godis som belöning. Lägg in en klapp, lite kel, duktig hund, men vi kör en gång till innan du får köttbullen.”

Belöning, aktion eller position?

”Ofta och ganska länge har ju många hävdat att man inte ska belöna till exempel fotgående med en aktionsbelöning som att till exempel kasta en boll till hunden. Gör man det så kastar man ju hunden och den goda kontakten man har byggt upp ifrån sig. Vilket djädra skitsnack! Vadå! Skulle inte hunden hitta tillbaks till din vänstra sida? Självklart gör den det, det är ju där den får belöningen. Att bara belöna hunden i position blir ju oerhört statiskt. Jag tror att hundarna mår väldigt bra av att få så varierade belöningar som möjligt från vänster sida. En annan effekt man kan dra nytta av från en aktionsbelöning är bland annat högre tempo hos hunden och mindre tugg i apporteringsmomenten då hundarna kniper igen truten när de ser en boll eller leksak.”

Beröm, bryt, slut

”Ofta är vi dåliga på att skilja på vad de tre orden beröm, bryt och slut egentligen betyder i vår träning med hunden. Om din belöning betyder ’slut’ så kommer din hund direkt att släppa sin koncentration och kontakten med dig som förare och du måste försöka få tag på den igen. En belöning ska betyda ’ bryt, men var kvar här och fortsätt att jobba tillsammans med mig’. Slut är någonting helt annat. Då bryter man, det ringer ut, varsågod och lämna klassrummet. Det är paus! Rast!”

Vad är belöning för en hund?

Allt som hunden vill ha kan användas som belöning!

Vi är så förbannat rädda att göra fel. Men våga träna din hund att inte vara rädd att göra fel!

”Vad är det värsta som kan hända om vi belönar fel med godis, bollar eller vad vi nu har valt för belöningsform? Tja, då har vi ju, som värst, lärt in ett annat beteende. Att misslyckas är en del av inlärningen!”

”Varför inte använda orden ”det blev så här” istället för misslyckas”, funderade en åhörare högt.

Belöning som störning i t ex apporteringsträningen. Utmana hunden med den förväntade belöningen!

”När jag har kommit så pass långt i apporteringsträningen att hunden griper och lyfter föremålet och jag förstärkt detta med t ex ‘klicker’ och belöning med godis. Då byter jag taktik och går INTE in och begär att hunden ska kunna hålla fast föremålet längre tid eftersom hållandet i detta läge är så skört. Istället vill jag utmana hunden i själva gripandet genom att lägga på en ‘vänlig’ störning. En ‘vänlig’ störning som garanterat brukar få alla hundar att släppa föremålet är att föra ut handen som om jag skulle ge en godisbelöning. Om hunden då släpper föremålet drar jag in handen igen och hunden får då en signal till ”time out”. När hunden återigen spontant griper föremålet, då går jag in med samma typ störning igen. Omedelbart jag ser att hunden håller kvar föremålet trots störningen, belönar jag med ‘klick´och godis. Om vi genomför vår störningsträning konsekvent och får hunden att, trots denna störning, gripa och hålla i föremålet får vi med automatik in ett mycket stabilare ‘håll fast’. Då har vi till slut en hund som inte kommer att släppa föremålet oavsett störning utan endast på kommandot ‘loss’.

Stimuluskontroll. Vilken signal ska utlösa beteendet?

”Vad brukar hända om Du till exempel ställer upp dig med din hund framför hopphindret, slänger över apportbocken och säger ’fot’ och påbörjar en transport? Med största sannolikhet så kommer din hund att hoppa över hindret och redan i luften försöka spana in apportbocken på andra sidan….. Men, hallå, har din hund då lyssnat på ditt kommando? Vilken signal har utlöst hundens beteende? Tänk på den Du! När Du kallar in din hund och vill att den ska komma in till din sida. Är det inte då som så att nästan alla hundar sätter sig ned i det som vi brukar kalla utgångsställning? Jovisst. Men om Du vill att hunden ska stå eller ligga vid din sida istället, hur ska Du komma dithän? Ordförståelse, kallade Plangi det för en stund sedan. Ofta kommer vi ganska så långt med våra traditionella träningsmetoder. Men, om vi vill komma ännu längre i vår träning för tävling är det av vikt att din hund verkligen lyssnar och förstår dina kommandon och inte bara chansar på ett beteende som brukar löna sig.”

Bryt upp momenten ur regelboken, kasta omkring dem och sätt ihop ett nytt träningspussel åt dig själv och din jycke

En av Evas filosofier är att bryta upp de gamla klassiska träningsmomenten, som nästan alltid börjar med kommandot ”fot” och hunden in vid din vänstra sida i utgångsställning. Om din hund är trygg i och förstår skillnaderna i det som vi tidigare beskrev som ’beröm, bryt, slut’ och även har god stadga i de passiva momenten ’stå, sitt, ligg’. Då kan Du prova på att ta bort de traditionella belöningarna det vill säga ”moment slut, belöning”. Börja istället bygga kedjor av delar av olika moment. Är ni med? Inte? Men okay då, det tog ett par dagar innan polletten trillade ned även här på redaktionen. Om din hund har t ex ett stabilt stående kan Du vandra runt lite på träningsplan och helt säkert kommer din hund att vara klart fokuserad på dig och fundera på vad husse håller på med. När Du klart kan se att din hund har rätt attityd och verkligen vill vara med dig och arbeta. Då, men först då ska Du gå in i ett träningsmoment och när Du kommer in i närheten av hunden kan Du lägga in t ex ett kommando för framåtsändande. Men istället för din vanliga belöningsform bryter Du momentet med en inkallning. Inkallningen leder kanske till ett ”helt om halt” framför hopphindret. ”Hoppkommando”, men när din hund väntar på ett kommando för återhopp får den helt enkelt sitta kvar och vänta på dig som kommer runt och då kanske skickar hunden i ett helt annat moment än vad din hund kanske förväntat sig.På så sätt kan Du bygga kedjor av olika (del-) moment och dessa blir nästan lite självbelönande för hunden. Du kommer också ifrån de för träningen förödande ritualiserande belöningarna. Hundens stora belöning ’slut, varsågod och lämna klassrummet’ ligger efter en kedja av (del-) moment och belöningen kan med fördel ligga utanför själva träningsområdet.

Pauser är en viktig del av träningen!

”Max tre förstärkningar i en inlärning! Sen ska hunden ha paus! Korta pass, många pauser!”

Inget skrotande under träningen!

Appellplanen eller där Du tränar är ett klassrum där det gäller klara och tydliga regler som Du som förare har satt upp. Det är Du som bestämmer när ni tränar och Du förväntar dig att din hund ska ha rätt attityd och uppmärksamheten på dig och Er träning. Det är också Du som förare som talar om ”när det ringer ut till rast” och träningen är avslutad.

Träna på att lyckas första gången. Du har bara EN chans på tävling!

När ni tävlar har Du och hunden bara en chans att visa domaren vad ni kan. Därför ska Du också träna på att lyckas redan första gången ni gör momentet under ett träningspass som helst har förlagts till er vanliga skogspromenad. Lyckas det! Pang, bra! Bryt! Lyckas hunden inte med det Du begärt så blir det helt enkelt ingen belöning utan promenaden bara fortsätter som om ingenting hänt. Efter en stund kan Du prova ett annat moment längs promenaden. Det finns ingen anledning att göra om ett moment som hunden redan lyckats med, det blir bara ett upprepande och tragglande som inte leder träningen framåt alls.

Varför fungerar momenten ofta bättre i skogen än på träningsplan?

För att Du själv är avslappnad, för att din hund får fler pauser, kommer tillbaks och ber om en uppgift, avslutade Eva Bodfäldt kvällens föredrag i klubbstugan.

Christoffer Frances 
Publicerad i:
Lidingö Brukshundklubb No 1, 2008 Specialutgåva för Eva Bodfäldt