2009-01-19

2008 - ÅRET SOM GÅTT!

EVAS 2008

2008 är ett år att se tillbaka på med både sorg och glädje. Det har varit intensivt, inneburit en hel del arbete och nya utmaningar som stimulerat, men det präglas också av förlusten av Evas två hundar Kuling och Trix.

Redan i februari fattade Eva det svåra beslutet att låta labradoren Kuling, knappt fem år gammal, somna in efter ett års sjukdom. Tervuerenladyn Trix, Evas följeslagare sedan 1997, slutade sina dagar i juni. Trots att det för en utomstående kan te sig som två likartade händelser menar Eva att det var två väsensskilda upplevelser.

— Kulings sjukdom, som vi aldrig lyckades diagnosticera, innebar att han hade en vandrande smärta i hela kroppen, berättar Eva. Han blev alltmer ljudkänslig och i slutändan undvek han beröring. Det är oerhört svårt att acceptera att unga hundar dör, det är inte så man tänker sig att det ska bli. För Trix del var det en annan sak. Hon hade med flaggan i topp levt hela sitt liv. Jag tänker på henne med saknad men inte med den sorg som färgar minnet av Kuling.

För första gången på 30 år är Eva utan hund. Att vara hundägare är en djupt inrotad vana. Hon kommer på sig själv med gå runt och öppna bakluckan på bilen när hon parkerat, med att böja sig ner för att hälsa på två lyckliga vovvar när hon låser upp ytterdörren. Att nästan sakna hundhåren på mattorna…

— Samtidigt har jag upptäckt något jag knappt vågar erkänna: Det kan vara en lättnad att vara hundlös. Det innebär att inte alltid ha bråttom hem, att inte vara uppbunden eller låst, att inte behöva gå ut på kvällen i regn och snö. Jag ser fram emot att få en ny hund, men jag tror inte längre att mitt liv står och faller med att vara hundägare.

ARBETSÅRET

Ur arbetssynpunkt har fjolåret varit intensivt. Eva har haft flera stora projekt på gång, och mycket externa kurser och föreläsningar. Dessutom har bästsäljaren ”Kontaktkontraktet” sett dagens ljus i ny, omarbetad upplaga.

En av förklaringarna till den ökade efterfrågan på kurser runt om i Sverige tror Eva är hennes blogg som finns i cyberrymden sedan hösten 2007. Den tillkom på initiativ av försäkringsbolaget Agria och den återfinnes enklast på www.agria.se.

— När jag tog på mig uppdraget att blogga kände jag mig osäker på det hela, men det har onekligen utvecklats till något mycket positivt. Jag tror att bloggen ger en bra uppfattning om vem jag är och vad jag står för, och parallellt med att det har gett mig många nya kontakter, har det ökat efterfrågan. Hela året har det varit högt tempo, och det har fungerat lite som terapi efter förlusten av Kuling och Trix.

Bland de kurser som Eva gärna minns är ”Hundar i Kålltorp”, en instruktörsutbildning i Göteborg. Här har hon haft tre utbildningstillfällen för instruktörer och vad som bland annat gjort kurserna så lustfyllda var deltagarnas vilja till förändring. Dessutom fick hon en utmaning: att skapa ett antal obligatoriska övningar, ”måste”-övningar, som skulle finnas med i varje kurs, oavsett dess art eller nivå.

— Det var ju något att bita i! Jag kom fram till att övningarna skulle handla om olika belöningssystem – det är lika relevant oavsett vad du tränar eller hur avancerad du är. Det är nämligen så att om inte belöningsverktygen fungerar är möjligheterna till inlärning begränsade. Kort sagt: belöningar är våra verktyg för att få till stånd en effektiv inlärning. Jag tror att vi lätt ritualiserar belöningsformerna, vi tappar flexibiliteten och förlorar överraskningseffekten som är viktig för motivationen. Och många hundar väljer bort vissa belöningar, de har inget värde för dem. Vid kurserna jobbade jag därför med s k kedjade belöningar, en teknik som går ut på att få ett flyt mellan olika belöningar, vi lär hunden att vi kan växla mellan olika belöningsformer utan att få ett avbrott i arbetsflödet, hunden varken ratar belöningens som bjuds eller bryter sin koncentration.

Eva menar att slipade verktyg, som just fungerande belöningar, är viktigaste förutsättningen för lyckad träning. Lek är många gånger en mycket effektiv belöning, men används sällan eftersom en av de stora rädslorna när man tränar sin hund är att förlora kontrollen över den. Sanningen, säger Eva, är den omvända. Genom leken har vi möjlighet att verkligen göra oss behövda och uppnå kontroll.

ATT JOBBA PÅ OLIKA NIVÅER

Eva är tacksam för att hon har möjlighet att arbete med hundägare och hundar på olika nivåer. Hon vill inte hamna i ett fack och bli expert inom ett avgränsat område, då hon tror att det riskerar att medföra stagnation - motsatsen till utveckling. Hon tränar tävlingsekipage på SM-nivå, och beskriver det som mycket stimulerande, men hon kan bli lika lycklig av att få en motvillig, trög hund att galoppera med en tung apport! De raser som inte är helt lättränade är en mycket större utmaning och de ställer betydligt större krav på fantasi och uppfinningsrikedom än t ex brukshundarna.

— Det är en fantastiskt känsla när man hittar nycklarna till de här lite svårare hundarna, det är en verklig kick! Vad jag tycker mig ha blivit allt bättre på är att se vad som utspelar sig i relationen mellan ägare och hund, där finns ofta en del av lösningen. Förutsättningen för ett lyckat träningsresultat är ofta att förändra hundägarens förväntningar och attityd.

NYA KONTAKTKONTRAKTET

Ett stort, löpande projekt under året har varit omarbetningen av ”Kontaktkontraktet”. Boken, som kom 2001, har sålt i 27 000 exemplar och tryckts om fem gånger.

Kontaktkontraktet var en del av ett utbildningspaket som tog ett par år att färdigställa. Det bestod av boken, där man läser sig till kunskap, en DVD där man tar till sig kunskapen visuellt, och en handledning med ett antal frågeställningar för att man själv ska fundera. Problemet var att när DVD:n och handledningen var klara efter några år, var boken inte lika aktuell längre. Evas tankar kring hundar och hundars träning hade utvecklats vidare. I boken lade hon mycket fokus på kontakt och följsamhet, men det hade bieffekter. Alltmer insåg hon vikten av att kunna koppla av tillsammans, av att kunna vila, och den gynnsamma effekt det har på relationen och inlärningen.

— Även om man inte vill ha sin hund i sängen är det viktigt att ha sin hund nära, att vila nära varandra, ofta och på olika ställen. Passivitet, som det handlar om, är lätt att försumma och inte se eftersom det inte är lika kul som aktivitet. Men det handlar om att skapa balans. De tre viktigaste delarna i vårt umgänge med hunden är lek, passivitet och följsamhet – funkar de så har vi en bra relation! Träning handlar bland annat om att praktisera användningen av dessa tre beståndsdelar i olika situationer och miljöer.

I oktober var nya Kontaktkontraktet färdig, efter ett år av hårt slit!

EGEN TRÄNING!

Evas insikt om vikten av passivitet i hundträningen fick henne att fundera över det egna livstempot. Själv en person som har svårt att slå sig ner och inte göra någonting, som hela tiden är på språng, förstod hon att det fordrades aktivt arbete för att uppnå balans, för att hitta former för vila. Följden blev att hon satte sig själv på passivitetsträning!

— Jag tillbringade elva dagar på ett meditationscenter. Tio av dessa var det talförbud. Det gav utdelning. Numera när jag känner att jag drar på för hårt, att jag börjar bli som en bordercollie, har jag ett verktyg och kan dra i bromsen.

Vidareutbildning, också utanför Sveriges gränser, är viktig och Eva försöker att se sig vidare omkring än till enbart hundträning. Från hästsportens värld har hon inspirerats till 2009 års satsning på ”clinics”.

— Det är en form av praktiska föreläsningar. Man koncentrerar sig kring ett ämne/tema och hundägarna kommer med papper och penna. Jag väljer ut ett par, tre demonstrationshundar som vi arbetar med under föreläsningen. Det blir lite som en teaterföreställning, och förhoppningsvis kan jag resa runt en del med den här undervisningsformen.

Under året har Eva lämnat sin gamla adress på Ryttarstadion i Stockholms innerstad. Verksamheten har flyttat ut till Västberga, strax söder om staden, där hon nu hyr sina lokaler av Djurgymnasiet. Det innebär framför allt en betydligt större inomhuslokal och möjlighet till ett ökat kursutbud. Eva ser fram emot att slippa stå utomhus och frysa under vintermånaderna. Hon är övertygad om att det även kommer att ha en positiv pedagogisk påverkan för kursdeltagarnas del.

EGEN HUND!

Den tolfte februari är tiden som hundlös till ända för Evas del i och med att en ny liten labradorvalp av jaktmodell flyttar hem till henne. Datumet känns symbolmättat. Den trettonde februari året innan dog Kuling.

— Det känns som om cirkeln sluts kring det som varit ett sorgeår efter honom. Nu är det dags att gå vidare.

Att det skulle bli en labrador igen rådde det aldrig någon tvekan om. Dels därför att Eva är intresserad av retrieverjakten, dels därför att rasens glada och lättsamma lynne passar henne bra. Ändå understryker hon att hon inte är någon rasfanatiker utan att hon i första hand faller för individer. Hon menar dock att förutsättningarna att hitta just den hund hon vill ha inom labradorrasen är goda.

— Med min nya hund har jag bestämt mig för att ta upp bruksträningen igen. Spårträningen lockar men jag har också tänkt träna ID-sök. Freestyle fascinerar, men jag har insett att jag nog är lite för lat för att kliva in i en ny sport. Brukset är en gammal vän, där är jag varm i kläderna. Inom jakten har jag mycket att lära, jag har bara hunnit nosa på den ännu. Sedan innebär ju en ny valp att jag får en ny kompis! Och jag ser fram emot att få hundhår i huset igen, dammsugaren rostar ju sönder! Vad jag har saknat mest är kanske de vardagssituationer som ger upphov till alla dessa spontana skratt som jag tror att man bara får tillsammans med barn och djur.

…OCH EGNA PLANER!

År 2009 är det dags! Nu har Eva bestämt sig för att sätta sig ner och börja skriva den tävlingsbok hon har planerat och pratat om i tio års tid. Upplägget ska vara annorlunda en det traditionella. Istället för att utgå ifrån bruks- och lydnadsprovens klassindelning och hur man där bedömer och indelat momenten i svårighetsgrader kommer hon att bygga sin pedagogik på inlärning av momentblock från dess enklaste utförande till elitnivå.

— Jag har insett att jag arbetar bäst i ett sammanhang och min strävan är att hitta en redaktör som sedan i sin tur kan driva på mig! Annars är risken stor att jag hittar på massor av ursäkter för att göra andra saker än skriva. Ytterligare en talang väntar på att utvecklas. Hundar i all ära, det finns annat som intresserar Eva och i år tänker hon ge en helt annan hobby en chans.

— Jag vill dansa salsa! Jag fick en kurs i födelsedagspresent och det var både svårt och förbaskat kul. Det visade sig att jag hade nytta av allt ”torrgående” och ”tävlingskoreografi” jag ägnat mig åt. Skillnaden nu var att stegen övades in till musik – och det underlättade faktiskt!

Åsa Lindholm 
Publicerad i: www.hundkonsulten.se