Will-Ja hänger är en intresserad elev när Thomas fodrar djuren i skogen
Will-Ja´s första rapporterade fågel. Till sin hjälp hade hon Tilly.
Will-Ja´s första jakt
Jag och Will-Ja vid havet utanför Simrishamn. en magisk dag
God Jul och ett gott nytt år!
Veckans Will-Ja, från råttor till pistoler
- Will-Ja har apporterat en död råtta, utbrister sambon när vi talas vid i telefonen. Det är inget större fel på Will-Jas jaktlust. Den är stor och inbegriper mycket mer än bara fåglar. Egentligen handlar det nog om en enorm upptäckarglädje och nyfikenhet.
Igår när jag kom hem från Piteå berättade sambon att byggnadsarbetare klättrat omkring utanför våra fönster på fjärde våningen. Nemi. kinesen,var färdig att spricka av indignation medan Will-Ja förhöll sig lugn och avvaktande. Plötsligt skedde någonting märkligt under vårt samtal. Plötsligt sätter sig Will-Ja ned framför mig för att stint stirra mig i ögonen. Jag reser mig upp och frågar vad hon vill. Gå ut? Will-Ja fortsätter att titta på mig men nej, det vill hon inte. Plötsligt tittar hon mot fönstret och byggnadsställningarna. - Vill du visa mig något, frågar jag och vi går tillsammans mot fönstret. Plötsligt passerar en byggnadsarbetare på ställningarna. Will-Ja skäller till och morrar dovt. Jag förstår! Jag berättar att jag sett honom och att det är helt okej att han går utanför. Det är inget att bekymra sig för, säger jag och klappar om henne Efter det är samtliga hundar lugna och byggnadsarbetarna passerar utan problem. Detta är ett exempel på sånt som vi aldrig riktigt förstår men som gör relationen till våra hundar så fantastiskt spännande.
Will-Ja har till och från haltat på höger framben sedan jag kom hem från Japan. Jag har röntgat hennes tår och bogar. Armbågarna kändes okej , enligt veterinären men för säkerhets skull fick jag en tid hos sjukgymnasten Kerstin Pettersson på Ultuna och som är noggrannhetens mästare. Kerstin ber mig att lägga Will-Ja på sidan. Jag lägger ut ett gäng godisar så att will-Ja kan fokusera på den. Dessutom fungerar de redan sedan tidigare (kloklippning) som en signal för att hon ska titta på dem och inget annat. Jag belönar henne då och då för att att hon håller huvudet stilla, trots att Kerstin klämmer och drar i henne. Efter palpation och sträckningar av frambenet konstaterar Kerstin att Will-Ja inte tycker om att varken sträcka ut frambenet eller att skuldran sträcks bakåt. Hon ordinerar mig att röra mig i skogen i lugnt tempo, skritt och trav. Jag ska dessutom massera Will-Ja varje dag och stretcha frambenet. Sedan blir det återbesök hos veterinären om en månad.
Nåväl, jag tog Kerstin på orden och åkte direkt hem och ut på Djurgården. Jag parkerade bilen vid Värtan och gick rakt upp i skogen. Will-Ja gick kopplad och jag travade över stockar och stenar för att hon skulle få lyfta och sträcka på benen. Efter en stund kopplade jag loss henne och som vanligt for hon omkring sökandes efter upplevelser. Plötsligt hittade hon ett övergivet hundtäcke som vi placerade på en gren i ett träd. Jag stannade vid en sten. Will-ja börjar gräva och ett, tu, tre står hon framför mig med en pistol i munnen!
En gammal och mycket rostig pistol. Jag tar den och i samma sekund börjar hon leta på nytt. Den här gången får hon tag på en ölburk. Alldeles ny. Där står jag med en ölburk och en pistol i handen. Det kunde ju vara en leksakspistol men ölburken som ligger gömd och som verkar helt nydrucken? Skumt!
Jag ringer till Leffe på Hundenheten i Stockholm. Han skickar en av sina hundförare. Efter trettio minuter dyker Joel upp med ett stycke schäfer. Jag följer med en bit och visar platsen och går sedan därifrån. Jag ber honom ringa och berätta vad det var för typ av pistol. En stund senare ringer Joel och berättar att det var en leksakspistol.
Jag är så stolt över min lilla, kloka och företagsamma hund. Oavsett att det var en leksakspistol så har hon en oändlig företagsamhet och nyfikenhet.
Mitt och Will-Jas möte med fotograf Paulina Westerlind
Fotograf, Paulina Westerlind
Boken om Will-Ja tuffar på. Det är ju lustigt att jag bestämmer att göra en bok om min egen hund och att just Will-Ja kommer att stå modell för den. Det är inga större problem att hitta saker att skriva om! Will-Ja är speciell på många sätt. Hon gör skäl för sitt namn, har stor jaktlust, stor integritet och har lite temperament. En rolig, spännande och bitvis krävande hund. Jag kan inte ha det mer förspänt som författare.
Itsukushima Shrine, Hiroshima Peace memorial
Hiroshima Peace Memorial (Dome)
Bilder från Kamakura
Mot Fuji och Hiroshima
Jag, Barbro Rydén från Hunduddens träningscenter och Jessica Åberg från SWDI reser till Japan och undervisar japanska hundägare och instruktörer. Jobbet startar på ett hundhotellet Woof invid foten av vulkanen Fuji. Sedan reser jag och Barbro vidare till Hiroshima och utbildning för instruktörer. Det ska bli härligt att träffa vänner, hundägare och instruktörer och att uppleva detta fascinerande och fantastiska land på nytt. Min far himlade med ögonen den dagen då jag kom hem och sa att jag skulle utbilda mig till hundpsykolog. Det beslutet gav mig möjligheten att se länder som jag aldrig skulle sett annars.
- Ge hit maten, människa!
Jag glömde sätta torrfodret på svällning igår kväll. Straffet för denna försummelse kommer omedelbart i form av en upprörd valp som hoppar och biter mig i händerna. ”jag vill också ha frukost”. Mjölktänderna river i huden och nu gör det ont. Klantigt av mig att glömma, men Will-Jas upprörda känslor får inte på något sätt förstärkas. Jag tar upp Will-Ja i mitt knä och lugnar ned henne. Ryggsäcken, även i mitt knä, är ett numera välbekant begrepp i hennes värld. Hon lugnar ned sig omedelbart och efter någon minut sätter jag ned henne på golvet och går och hämtar hennes ännu inte helt uppblötta foder. Nåväl, det får gå för den här gången.
Will-ja står lite snett till vänster om mig när jag sätter ned skålen. Jag sätter ned min vänstra hand i höjd med mitt vänstra knä och för första gången går hon sidledes likt en krabba in mellan handen och mitt ben.
All den träning jag gjort och gör i vardagen när Will-Ja söker spontan kontakt med mig börjar nu utvecklas på ett spännande vis: Will-Ja börjar själv använda de rörelser hon behöver för att hitta in i rätt position invid mitt ben.
Hur svårt kan det va´- en liten bok om pedagogik för instruktörer och träningsgrupper
Äntligen har vårt manus gått iväg efter redigering och formgivning. Om en månad finns den att köpa.
Will-Ja klipper klorna för första gången - se filmen
Will-Ja klipper korna för första gången. Kriteriet är stilla huvud = belöning. Då är det sällan problem att klippa klon. Se filmen HÄR
Välkommen Will-Ja
Fotograf, Anders Carlsson, Carmals kennel
Äntligen har Will-Ja kommit. Just nu försöker jag bara umgås med henne och lära känna min nya kompis. Hittills är Will-Ja en mycket öppen, orädd liten valp som har lätt att koppla av. Jag ägnar mig mest åt att belöna att hon tar kontakt med mig. Jag använder just nu väldigt lite godis. Anledningen är att Will-Ja uppskattar och pussa på mig. Jag gullar mycket med henne på vänster sida och jag sätter mig eller drar mig undan när hon tittar på mig. Det blir ofta känguruhopp rakt upp i min famn när jag sätter mig ned. Hur gulligt som helst. Mer om Will-Ja hittar du på instagram och Facebook.
Att gå promenad med flera hundar och en valp är en konst. Här bär jag Will-Ja i en filt som jag knutit runt halsen och magen. Förutom att det är praktiskt så är det ett mycket bra sätt att bonda med valpen.
Jobb i vackra Schweiz
Raclette och vitt vin till lunch.
Jag visar belöningspunkter på boxern Felicia som går alltför långt ut i fotgåendet. "Gå in mellan min västra hand och mitt ben så får du snarr". Går du utanför handen blir du utan.
Kort Skånevisit
Tack Eva, Carin och Isac
Hjälp! Min valp bryr sig inte om mig
Jag träffade en orolig hundägare för ett par dagar sedan. Orolig därför att hennes valp på nio veckor betedde sig så självständigt. Den brydde sig inte om att följa efter och verkade nöjd med att strosa omkring och nosa i marken. Valpar kan vara sent utvecklade. Det är inte alls säkert att de förstår att de ska följa oss till en början. Min rekommendation till ägaren var att det går alldeles utmärkt att bonda med valpen genom att gå ut och sätta sig ned i en skogsbacke, eller varför inte på ett cafe, istället för att springa och gömma sig.
Skåne - konst, valpar, kursbokningar och champagne
Vi firar i champagne på Häckeberga Slott tillsammans med Åsa Nilsonne, formgivaren Märta Segerström och redaktören Eliza Kajanus.
Vi hann med en utställning med Gerda Wegeners underbara tavlor på Arken i Köpenhamn mellan vänner, jobb och skrivande och titt på blivande mamman till Will-Ja.
Missa inte roliga, knäppa och trevliga Linderögårdens B&B
Fokus - en fråga om tvärtomtänkande?
Det pratas ofta om vikten av fokus i hundträning, och på vilka sätt vi kan göra för att förbättra den. Ett enkelt tips är att tänka tvärtom: Om du till exempel vill att hunden ska fokusera mot en specifik punkt kan du successivt öka störningsgraden.
1. Hunden tittar i anvisad riktning.
2. Sätt din hand mot hundens kind och tryck försiktigt bort hundens huvud från målet för hundens tittande. Det kanske är en kon, en apport eller ett ämne som hunden ska markera.
3. Hunden försöker nu att behålla fokus på målet, trots att du distraherar hunden genom att inledningsvis försiktigt trycka bort hundens huvud från målet. Vad händer? Kämpar din hund för att bibehålla sitt fokus? Belöna!
Tänk tvärtom!
Aouuuschh......
Hunden och fåglarna på Arlanda
En dag med VBV gänget på Arlanda.
VBV gänget tillbringade en dag på Arlanda i lördags med att besöka hotellet som öppnar sina dörrar för rädda hundar på Nyårsafton. Vi följde med jägaren Johnny tillsammans med jaktlabbarna Odin och Tor som skrämmer bort vilt från landningsbanorna och vi träffade en av Tullverkets duktiga hundförare. Har du någonting som du skulle vilja att vi poddar om? Hör av dig!
Sakta vi gå genom stan
Nya versionen av Kontaktkontraktet snart ute i handeln
Träd växer långsamt. Så även Kontaktkontraktet som jag skriver om för tredje gången.
Kontaktkontraktet har sakta vuxit genom åren, från att i starten 2001 handla om att "titta på mig så händer något kul", till att i den förra upplagan 2008 även omfatta passivitetsträning. I den tredje upplagan tillkommer verktygslådan, nämligen vikten av våra belöningar: hur, vad och varför är de så centrala för vår kommunikation?. Artikeln jag skrev i Brukshunden 2012 ligger till grund för utvecklingen av just belöningssystemet men är starkt omarbetad. Kontaktkontraktet 2015 har sakta vuxit ur sin ursprungliga kostym och har i den här upplagan berikats med fler funktioner än den första upplagan.