När är det någonsin rätt?

Vem bestämmer när en hund har levt sitt liv? Vem bestämmer när ett liv inte längre är värdigt? Tiden är inne när jag ser att min hund inte längre gläds åt promenaderna och tillbringar sin "vakna" tid med att sova djupt.

 

Beslutet om en avlivning är alltid egoistiskt. Antingen genom att behålla den gamla hunden så länge som möjligt eftersom tanken på att skiljas är outhärdlig. Eller, genom att ta bort honom/henne för att vi inte längre står ut med att han/hon inte längre orkar glädjas åt alla saker vi tillsammans glatts åt. Mitt liv med mina hundar är ett aktivt liv. Jag mår inte bra av att de inte längre klarar av och njuta av det liv som vi i så många år haft tillsammans. Naturligtivs är det ett egoistiskt val - när är det någonsin rätt?