Hälsade på I Wilhelmina

Jag har ett fantastiskt arbete. I fredags åkte jag ut till Arlanda och tog flyget till Wilhelmina. Kia mötte på flygplatsen som var befriande lugn och skön till skillnad från Arlandas getinghål. Jag blev inkvarterad i en liten stuga med en gammal bakugn som fotfarande används för att baka tunnbröd. Jag blev nästan vimmelkantig av den rena luften, inser nu hur skitig luft vi stockholmare andas.

 

Jag fick en underbar kommentar när jag gick runt och hälsade igår,"vad lång du är,du ser inte så lång ut i tv"! Äsch, det är inte jag som är lång, det är bara så att de flesta andra är så korta!

Vi tränade på olika belöningsmetoder och vardagslydnad igår och med tävlingsinriktning idag. Det var ett härligt gäng med glada och pigga hundar. Frågorna haglade i luften och jag hade fullt sjå att besvara alla vetgiriga och intresserade hundägare. En del var instuktörer och andra var "vanliga" hundägare. Flyget från Wilhelmina går inte var tionde minut direkt så idag fick vi börja 07.00 på morgonen för att jag skulle hinna med sista flyget hem vid 15.45. Väl hemkommen så öppnade jag min present: Tack Kia för de fina vildvittrorna du gav mig. Jag som igår vid middagen frågade om de fanns några vittror i Lappland eller om de bara huserade fritt i Hälsingland. Nu har jag tre stycken på mitt bord!