Krutow intervjuas

Idag träffade jag och Krutow, som bott hos mig sedan i måndags, en journalist som ville intervjua mig om skvallerträning. Vi träffades på Ulriksdals slottscafé.

 Som vanligt skötte sig Krutow utmärkt, låg och slappade och skänkte då och då en mild blick på kakan som han gärna ville dela med mig. Lite söta bilder fick nog Irmi när Krutow hade barhäng i mitt knä i hopp om att jag skulle dela kakan med honom.

Det var en trevlig pratstund som mynnade ut i en hel rad ideér om ämnen att skriva om. Till Krutows stora lycka passerade vi två barn i ettårsåldern. Barnen var dock inte i första hand målet för hans intresse, även om de fick varsin blöt puss, utan allt gott de hade tappat under sina stolar.

Det finns en sak i livet som gör den mycket godmodige Krutow förbannad, nämligen katter. Jag höll Krutow i ett mycket kort koppel eftersom det var lunchtid och många lmänniskor på väg in. Precis utanför utgången sitter en rödvit katt, eller rättare sagt satt, som gjorde Krutow fullkomligt tvärförbannad. Lille Krutow! Han skrämde säkert slag på en och annan lunchgäst som inte hann se mot vad han riktade sin ilska (och jag som hade pratat länge och väl om positiva möten ).

Nåväl, det var knappast läge för att nochalera honom. Jag sög (tyst) tag i halsskinnet under hakan och i skinnet på ländryggen och skickade fysiskt ned honom i sittande ställning. Förvånad men fortfarande upprörd satt han och spanade efter var sjutton katten tog vägen. Imres kommentar var lite kul, "han är visst inte skvallerteränad på katter". Helt rätt Imre!