Narkotikasök i tåg- och gamla spårvagnar

Catrin och Ulrika hämtade mig klockan 08.00 imorse för vidare avfärd till Polishuset där vi träffade en nestor i narkotikasök, nämligen Harry Nilsson.

Efter fika och lussebullar åkte vi till Spårvägsmuséet. Det var en upplevelse att se alla spårvagnar från nittonhundratalets början, då vagnarna drogs av hästar, till dagens motorburna vagnar. Jag fick lite båtkänsla när jag kikade in i alla gamla och välskötta vagnar som fortfarande är i drift emellanåt. Nu i juletid går det att åka till Liseberg med spårvagnar från förra seklets början. Gör en tur om ni är i Göteborg!

Jag förde bok till Harry. Varje gömma och typ av narkotikapreparat bokfördes noggrant. Eftersom polisen måste träna i vanliga miljöer får det inte förekomma att narkotika "glöms". Som Harry påpekade, "det kan kosta mig jobbet". Vi hade tre unghundar som alla skötte sig bra. Markeringarna, när de talar om att de hittat narkotika varierar. Peter hade liggande markering på sin hund, Ulrikas schäfer pekar genom att bli absolut stilla och "peka" ut platsen, Catrins likaså. Harrys ena springer spaniel markerar med skall och krafsande. Det roliga var att han inte brydde sig ett smack om Harrys belöning. För Liptons del var det belöning nog att markera att han funnit narkotika.

Vi tränade på amfetamin, som luktar honung och blommor, heroin och kokain. Efter att hundarna markerat gömställena gick Harry, iförd plasthandskar, runt och tog bort preparaten som förvaras i små tillslutna plastpåsar. Jag bokförde noggrant att ingenting glömdes. Det var en spännande och trevlig dag i spårvägsmuséet och i SJs för ändamålet utlånade tågvagnar. Peter och jag skojade om att det inte hade gjort något om vagnarna plötsligt börjat rulla med avfärd till södra Spanien. Fast då hade nog inte Hundar i Kålltorp blivit så glada eftersom jag ska ha en fortbildning av klubbens instruktörer lördag och söndag. Tack till er alla för en trevlig och intressant dag! Tack för att ni gör en viktig insats.