Sikta mot stjärnorna!

Idag avslutade vi vår tävlingsvalpkurs. Det var inte utan att jag hade en liten klump i halsen. Det har varit ett gäng ytterst kompetenta och kunniga hundägare och det har varit en fröjd att få "tillåtelsen" att undervisa dem i ett ämne som de själva redan är mycket duktiga i.

Vi gjorde en hel del under förmiddagen och vi tittade på en valp, numera unghund, i taget. Carina upplevde att trots träningen av handtargeten så tyckte inte hennes schäferkille att leksaken var något som han behövde dela med sig av. - Jag leker bra här, matte! Jag bad Carina att sätta på honom ett koppel. Sedan fick hon leka och busa samtidigt som hon backade bakåt. I den stund Carina släppte taget om föremålet bad jag henne att göra ett snabbt knyck i kopplet om killen vred bort huvudet i riktning från Carina.

Omedelbart han rörde sig efter och mot henne med föremålet kvar i munnen så återupptog Carina leken. Efter en viss teknikjustering fungerade träningen utomordentligt. Carina backade i serpentiner och korrigerade vid behov om han vred bort huvudet. Efter ett par upprepningar förstod han att det inte var ett önskvärt beteende att vrida bort huvudet från Carina, och han förstod även att om han snabbt rörde sig mot henne så blev det beröm och en ny draglek. "Snabba dig tillbaka, så leker vi igen!" Sträck dig inte efter föremålet utan låt hunden aktivt röra sig mot dig innan du sträcker ut händerna. Backa, backa, backa...... 

Ps. Oj, var det en labradorbild igen????