En dag i skogen

Sundbybergs stad är otroligt generösa mot oss hundägare. De bygger agilityhinder inne i skogen. Broar och stenar över vatten, hängbroar och stockar att balansera på. Ett riktigt eldorado för en leksugen matte med valp.


Jag har hört ryktas om att det troligen är byggt för leksugna barn - vilket passar mig utmärkt . Zakk och jag är lika barnsliga båda två när vi klättrar över balansbroar och kliver på stockar. Idag upptäckte jag en liten damm. I dammen låg stenar strategiskt placerade så att vi barn kan hoppa på dem -  över till andra sidan dammen. Jag hoppade och Zakk stod kvar......och stod kvar....och stod kvar....Sedan uppgav han ett avgrundsvrål i falsett. "lämna mig inte ensam här (två meter bort)". Jag lockade på honom där jag stod på en sten. Zakk rörde inte en fena utan skrek istället ännu högre. Ni vet, ungefär som en schäfer som just ska undersökas av veterinären .

På nytt lockar jag lugnt på Zakk och plötsligt kryper den modige lille labradoren ur den lille fisen. Han tar ett skutt från sin sten och nästa igen, för att elegant landa hos mig där jag står. Samtidigt, ser jag en joggare med sin schäfer, som uppenbarligen slagit av på takten inför missljudet. Jag kan lätt inbilla mig vad som rörde sig i huvudet på henne när hon lugnt joggade stigen fram. Plötsligt hör hon en stackars hund i nöd. Hon snabbar sig på för att komma det arma djuret till undsättning. Där, får hon se en kvinna ståendes på en sten mitt i dammen och en labradorvalp som just är i färd med att göra ett bungy jump. Hon log lite och joggade lättad därifrån.

Ps. Zakk är så snabb, det är därför bilden blir suddig.