SOS

Dagen började bra. Caroline och jag har haft en kurs för reserverade hundar (mot människor).

Efter kursen packar vi ihop våra saker och står och småsnackar vid min bil. Zakk hänger på min axel, Caroline och jag säger hej till varandra och jag slår igen bakluckan och ska köra iväg. Det är bara det att det fattas en detalj - nämligen bilnyckeln. Jag vänder ut och in på fickorna, Caroline letar under Krabban men ingen nyckel så långt ögat eller händerna kommer åt. Caroline försöker stirra in genom Krabbans bakre fönster men ser naturligtvis ingenting. Det enda som sker är att Zakk börjar stormskälla.

Jag kastar mig på telefonen till Pia som är problemproffs i såna här frågor (och några till) och svamlar något osammanhängande om billuckor och labradorer. Hon får snart rätsida på hysterin och frågar var reservnyckeln till Krabban ligger (tack och lov har hon nyckel hem till mig). Problemet är att nyckeln varit försvunnen sedan en tid tillbaka. Jag ger tips på olika ställen. Efter en stund ringer Pia och frågar om jag har några andra förslag.

Jag blir helt tom och tanken på Zakk ensam i bilen (han lider ju inte men jag.....)......

Plötsligt, vet jag var nyckeln finns!  Förundrad över hjärnans plötsliga klarhet hasplar jag ur mig att reservnyckeln finns hos min servicetekniker. Jag hittar Björn på Eniro och ringer hem till honom och får veta att det finns några tekniker kvar på plats och att de kan hjälpa till att låsa upp Björns nyckelskåp. Just nu är Pia på väg in genom dörrarna till Bilia för att att hämta nyckeln och rädda Zakk ur sitt fängelse.

Fortsättning följer................................... 

 

 

PS. fick just nu ett samtal av Pia, "nu är jag på väg".

 Tack,tack,tack,tack till dig Pia. Vad gjorde jag utan dig, min fantastiska kompis!