Zakk och barnen

Idag träffade jag Fanny och Frida med sin dobermanbrudar Selma och Yoga. Två underbara jyckar med snitsig lydnad. Yoga delade villigt med sig av lillmatte Elin, även om Zakk var mer intresserad av att pussa på Fanny. Stackars Elin satte han av misstag tassen på så att hon blev ledsen.

Jag fick frågan i föregående blogg om jag med vetskapen jag har idag skulle börjat  socialiserat Zakk med barn tidigare. Jag tror inte det. Han behövde bli lite äldre och under tiden få andra positiva intryck av människor. Jag är inte ett dugg orolig för att han inte ska socialisera sig med barn.

Barn är spontana och därmed i hundars ögon högst oberäkneliga små varelser. Flaxande armar och ben, glada höga röster är inte i hundars värld alltid förenat med tillit och trygghet. För övrigt är det ju samma förhållande som kan verka skrämmande på barn - framrusande glada jyckar som skrämmer slag på ett oförberett barn.

Imorse kom Vera förbi och matade Zakk med godisbitar. När Vera gått till dagiset satt Zakk länge i fönstret och tittade efter henne. Staketet är bra för det ger Zakk trygghet men ändå möjlighet till positiva möten.

Theo som bor ett hus längre bort är en lugn liten herre och inte så väldigt intresserad av Zakk. Han är därmed perfekt ur Zakks synvinkel. Theo matade Zakk lite motvilligt med en bulle men blev lätt upprörd över att hans fina blå fingervante höll på att åka med bullen in i Zakks glupska lilla mun.

Helt pötsligt gör Zakk lekinviter till Theo, på avstånd men ändock, "lek med mig Theo". Imorgon ska jag köpa en fotboll och sedan ska vi se om isen lossnar. Genom bollen får både barnen och Zakk något gemensamt att busa runt. Bollen flyttar på ett lättsamt sätt bort fokuset från både barn och hund . Precis det som Märta för övrigt skrev i gårdagens blogg.