Den unghundstid nu kommer, där lust och.....

Idag, efter den andra och avslutande gången på slyngelkursen travade Zakk och jag in till Rebecca på hunddagiset. Rebecca har sedan en vecka tillbaka fått hem sin lilla kelpievalp.

   

 Pablo Picasso (Museum of Modern Art, New York)

Zakk hälsade intresserat men avvaktande på den lilla nykomlingen. Plötsligt bestämde han sig för att trycka till henne. Om han hade gjort det för att hon klättrade på honom eller om hon hade försökt att stjäla hans leksak hade väl varit en sak. Nu handlade det snarare om unghundens oförmåga att hantera situationen med att plötsligt vara äldst.

Nåväl, killen fick sig en reprimand och tyckte att livet var orättvist en liten stund. Jag gav honom en leksak och jyckarna busade en stund i ett av dagishundarnas rum. Mitt i leken avbröt sig Zakk och intresserade sig istället för dofterna på sovdynorna. Han snusade runt och undersökte noggrant dynorna - för att slutligen ställa sig och markera på en av dem.

Fördelen med "tilltaget" var att jag såg vad som hände och att jag kunde korrigera honom direkt. Så vitt jag kan påminna mig, har det inträffat med alla mina unghundar vid något enstaka tillfälle i samband med könsmognaden. Jag har korrigerat dem och sedan har ofoget inte upprepats igen.

Med andra ord är valptiden förbi!  Idag visade Zakk med all tydlighet att han klivit in i tonåren. Kepsen på sné och tuggummit på lut.

Efter att jag hämtat Zakk hos Ann igår åkte jag till klubben och gick en promenad. När vi närmade oss Igelbäcken såg jag för första gången en viss upphetsning, inte så mycket för vattnet i sig utan snarare för att han kanske skulle kunna få göra någonting. Jag satte ut en matskål och gick över bron till den andra sidan. Jag visade Zakk med handtecken var skålen stod och den här gången kunde jag skicka honom på signal. Han gav sig iväg genom vattnet, upp på andra sidan och fram till skålen.

När Zakk ätit upp matbiten, blåste jag en stoppsignal och kastade en godis över huvudet på honom. Den hamnade lite snett bakom honom och han fick därför söka reda på godbiten. Jag la på en närområdessignal samtidigt som han började söka. Direkt han hittat godbiten och tittade på mig, blåste jag inkallningssignal. Zakk hoppade villigt i vattnet och rusade fram till min utsträckta targethand (Kontaktkontraktet 2008) för att få ytterligare en matbit. Skönt!  

Nu kan vi lägga simlektionerna åt sidan för nu går Zakk i utan tveksamheter. Nu ska jag ägna mig åt att hitta vatten där han alltid lär sig att simma över till den andra sidan. Inga plaskande dummies på blankvatten med andra ord. Små vikar brukar fungera utmärkt. Förslag på bra vikar mottages med tacksamhet. Med vikar menar jag en simsträcka på högst 20 - 30 meter (ingen riktig vik mao).

För många år sedan då jag bodde i skärgården tog jag emellanåt lillbåten ut till en kobbe, där jag placerade en matskål. Därefter åkte jag tillbaka, gick upp till huset och hämtade den hungrande hunden. Vid strandlinjen gav jag Kipling dirigeringskommandot "ut" varvid han simmandes begav sig ut till kobben ca 75 meter längre bort. Jag väntade tills dess att han kommit i land. Därefter tog jag båten på nytt ut till kobben där jag hämtade upp matskålen - och en mätt och nöjd jycke.