Securitas

Idag var jag ute i Tullinge på gamla F 18 och tränade sju ambitiösa väktare. Jag tror att vi hade en högre makt som la sin skyddande hand över oss.

 

Det regnade under genomgången men upphörde när vi gick ut och tränade. I den stund vi bröt för lunch vräkte regnet ned på nytt för att upphöra straxt innan vi startade på nytt.  Det är bara att tacka!

Det tillhör inte vanligheterna nuförtiden att träna ett gäng bestående av sju schäfrar. Mallarnas intåg är massivt.

Vi tränade mycket på att öka förutsättningarna för att öka koncentrationen hos hundarna. Det är svårt att kräva koncentration i momenten om vi inte i grundträningen arbetat metodiskt med att lära hunden regler runt belöningar. Ett exempel på detta är när vi klappar om hunden och den i samma stund lämnar oss för att den hittat något mer lockande en meter bort.

I förlängningen innebär det att berömmet och klappen minskar i värde om det ofta är hunden som avbryter kontakten genom att gå sin väg. Det är viktigt att vi lär hunden att se vår träning som ett klassrum. När vi kopplar loss, ska inte hunden springa ut på rast om det inte ringt ut. Mitt eget ord för detta är en smackning. Det innebär att Zakk är fri att göra vad han vill. Säger jag ingenting innebär det att han står kvar och väntar på vad vi ska göra.

Vi tränade koncentration, följsamhet, belöningssystem, kryp och apportering under såväl glada som intresserade former. Lycka till och tack för idag!