Söndag kväll

Nu är Zakk och jag tillbka i Sthlm. Han sov som en liten gris, i princip hela tågresan till Sthlm. Vi gjorde en liten avstickare till Riddarholmen och åt jordgubbar innan vi åkte hem.

Zakk är ljuvlig att ha med sig på kurs. Han ligger stilla och tittar på allting som sker. Den enda gång han vilt protesterade, var när jag tillfälligt band upp honom i samband med att vi skulle träna inkallning över en vik. Jag förstår honom: vare sig Zakk eller jag gillar koppel. Lös under ansvar känns mycket bättre!  Catrin min kära kamrat, kom förbi och hälsade på innan hon och Akka skulle börja jobba. Det var första gången Catrin träffade Zakk och hon utbrast spontant, "vad lillgammal han ser ut". Det gör han nog men det ser ju inte jag!

Den största aha-upplevelsen för mina kursdeltagare var nog när jag demonstrerade hur man genom att trycka hunden framåt eller utåt kan förbättra stadgan i fotgående. Den vanligaste metoden är ju att vi backar tillbaka eller rycker i jyckarna. Om vi tänker tvärtom istället, ökar vi hundens ansvar istället för vår bevakning på hunden.

Naturligtvis ska det finnas någonting framför hunden som den kan få som belöning för att han/hon behåller sin position. Det blev många spontana utrop, "det trodde jag aldrig"!

Zakks simträning avancerar framåt. Hans teknik är bra och utan plaskande framben. Idag gick jag rakt ut i vattnet med Zakk kopplad. Han följde med utan protester och simmade lugnt och fint förbi mig. Jag visslade på honom och placerade handflatan nära vattenytan. Zakk simmade omedelbart in och nuddade min hand. Godisbelöning! (torrfodret flyter bra) .

Jag upprepade träningen av handtargeten (Kontaktkontraktet 2008) ytterligare två gånger innan jag vadade tillbaka före Zakk in mot stranden. Jag ställde mig någon meter upp och omedelbart Zakk fick fotfäste visade jag handen. Han rusade omedelbart fram och satte dit nosen, -godis! Därefter skakade han sig. Det artar sig!