Zakk alias Janne Långben

Långa ben, lång nos och långa öron. Söt kan man kanske inte anklaga honom för att vara för tillfället - däremot charmig i sin gänglighet.

 

Efter dagens slyngelkurs åkte Cissi, Caroline, jag och jyckarna ut till Tumba där vi träffade Lennart och Wilse för att träna lite spår under Lennarts överinseende.

Adder gick som en liten skogsavverkningsmaskin över stubbe och sten. Zakk spårade också bra, men har inte riktigt samma spårrutin som sin bror.

Zakk är en intressant liten personlighet. Den kan lättas betecknas som uthålligt envis. Igår kväll hälsade vi på ute i skärgården hos min bror. Zakk hoppade ombord i båten utan tvekan och efter att ha försökt lägga rabarber på förarplatsen rullade han ihop sig på durken och somnade.

Vid läggdags tilldelades Zakk platsen på golvet invid min säng, istället för i den. En gång i timmen provade Zakk att medelst gnäll och klagolåt omförhandla beslutet.

Jag hoppas att hans envishet kommer att visa sig på samma sätt i arbetet. Zakks attityd är,att om man bara testar tillräckligt många gånger så måste det slutligen leda till framgång .

Jag har aldrig någonsin haft hundar som sprungit iväg med skit de hittat i skog och mark.......förrän nu!! Det slutade med att jag fick lägga ut lite "matnyttigt" skräp och träna in ett "nej" från grunden med den lille gossen. Min sedvanliga strategi att byta skräp mot godis gick helt enkelt inte hem När tjälen gick ur jorden och alla dofter från gamla kadaver och matrester retade en liten labradors sinnen var byteshandelintresset minimalt. "Mitt smaschk är mycket godare". 

Imorgon ska vi ta med skålarna ut till Igelbäcken och köra lite dirigeringsträning. Sedan bär det av till Anne och syster Susa där Zakk ska bo under tiden jag sliter sulorna i New York.