Zakk och Häxa på unghundsderby i Västerås

Apropå vädret; Det är i alla fall ingen risk för gräsbränder!

 

Skam den som ger upp för "lite" regn! Imorse begav sig Johanna, Häxa, jag och Zakk till Västerås och Mälardalens camping där 2009 års Unghundsderby gick av stapeln idag. Det är helt tydligt en hundvänlig camping. Även 2008 års SM i bruks gick av stapeln på campingen.

Häxa visade Zakk ett prov på häxkraft när hon tämligen omgående sopade till honom när de satt sig tillrätta i buren i bilen. Dvs. Zakk fick inte sätta sig tillrätta i bädden utan fick sitta utanför. Han gnällde ynkligt och högljutt där han satt på ett område stort som ett frimärke.

Häxa kände sig nöjd med egen "kuppe" och lade sig bekvämt tillrätta. Efter en stund sov de trots allt sött sida vid sida. Väl framme på campingen gick vi en sväng med jyckarna innan vi begav oss till sekreteriatet för vidare information om upplägget av derbyt.

Under promenaden tog Zakk en gruvlig och skön hämnd genom att helt rått ramma Häxas kvast, eller var det kanske bakdel?  Därefter var Häxa nere för räkning. "Dont fuck with me Babe!"

Unghundsderbyt bestod av fem olika stationer med olika apporteringsuppgifter. Den första stationen Johanna och jag besökte bestod av en enkelmarkering på vatten. Det innebär enkelt beskrivet att en apport slängs på vatten. I det här fallet slängdes dummien från en båt och hamnade ca 30 meter ut i vattnet bakom vass.

En gul labrador står på tur när vi kommer. Ett skott skjuts och dummien kastas. Föraren skickar sin hund som snabbt kastar sig ut i böljan den grå. Plötsligt ser vi den unge herrn (ingen hund är över 24 månader) på väg ut över öppet vatten mot en liten holme ca 800 meter längre bort.

Det var då jag allvarligt började tveka! Mitt beslut att lära Zakk att alltid sikta på andra sidan vattnet kanske inte är så genomtänkt när det kommer till kritan. Vad blir resultatet, - Åland next stop?

Efter en hjälteinsats i blåst och regn av kastaren i roddbåten, hanns så småningom den ivrigt simmande labradoren ifatt. Likt en bogserbåt lotsades den något vidlyftige tonåringen tillbaka in mot land och sin troget väntande husse.

Vi avslutade dagen med att hundarna fick följa med och höra lite skott och se lite kast. Skotten bekommer dem inte det minsta ännu så länge, men jag vet att det räcker med ett par skott och kast, för att jyckarnas halsar ska förlängas med ett par cm - var är min apport?