Kurs med Kayce Cover

Nina Haaland hade åtagit sig ett stort arbete med att bjuda in djurtränaren Kayce Cover till Norge för att prata om relation hund - människa.

 

 

Kursen startade enligt sedvanliga amerikanska ritualer - vi fick skriva på tre olika papper om våra skyldigheter och förpliktelser.

Kursen lät spännande med nya infallsvinklar på kroppshantering där vi skulle lära hundarna namnen på sina kroppsdelar. Varför i herrans namn då, undrar säkert någon läsare och kliar sig fundersamt i huvudet. Kayce Cover utgår från att djur är intelligenta nog att förstå en väsentligt större mängd ord än vad vi tror. Hon säger att det är avgörande för kommunikationen mellan djur - människa att vi lär dem innebörden  av de ord vi vill använda i kommunikationen. Kayce menar på fullaste allvar att det inte tar mer än ett par minuter att lära ett djur ett nytt ord.

Klicker används överhuvudtaget inte och Kayce förespråkar att vi i så stor omfattning som möjligt ska försöka arbeta utan godis. Metoden kallas SATS och som de flesta jänkare var även Kayce en god talare för sin modell. Karen Prayor rynkades det åt. Jag uppfattade mest att det handlade om en viss avundsjuka - "surt sa räven".

Kayce Cover arbetar med en intermidiate bridging (support) signal som pågår så länge hunden närmar sig målet. "Du är inte klar än men närmar dig målet". Den slutgilitga (sucess) signalen, synonym med klicker kallas terminal bridge. Kayce har uppfattningen att hon uppnår bättre resultat med en bridging signal än med klickern som alltid signalerar ett avbrott i beteendet och en belöning.

Betingningen av the terminal bridge kan vara ett ljud. D som i GooD eller A (brA) som Carina och jag bestämde oss för att använda. Betingningen sker genom att säga A och ge hunden en godbit. Detta upprepas ytterligare två gånger. Sedan flyttar tränaren ett par steg bakåt och testar om A betingats som en betingad förstärkare. Omedelbart hunden närmar sig påbörjas the intermidiate bridge supportsignalen) för att alltid avslutas med ett A när hunden nått målet. Gör hunden "fel" upphör den supportande signalen tills hunden återigen påbörjar rätt beteende.

Det utlöste några gapskratt från Carinas och mitt håll när vi brrrrrrrrrrrr på Zakk och Pop under tiden de närmade oss. BrrrrrrrrrrrrrrA. 1/3 fick hundarna sedan godis. SATS undviker redan mycket tidigt i inlärningen belöningar med godis och påstår att de försämrar inlärningshastigheten. "Hunden tänker för mycket på belöning".

Carina och jag började raskt att lära Zakk och Pop vad olika saker heter med hjälp av våra nya verktyg. Jag måste tillstå att det gick fortare än tåget. Jag tog en flaska och satte den mot Zakks nos samtidigt som jag sa "bottle" + A. Jag upprepade det ytterligare två gånger och han fick godis alla tre gångerna. Jag upprepade samma procedur med en vattenskål. Därefter höll jag båda föremålen mot mina axlar och ställde frågan, "var är "bottle"? Zakk "funderade någon sekund" innan han riktade sig mot "bottle". Supportsignalen ljöd........ brrrrrrrrrr med ett tydligt A när han nuddade "bottle". Jag provade att inte ge support signalen för  att se om han verkligen förstått? Det var otroligt märkligt att se hur enkelt han förstod skillnaden på föremål. "Han borde ju inte......."

Men han förstod lätt som en plätt. Inte bara det, han behövde ingen belöning i form av godis. Uppgiften att välja rätt föremål gjorde honom excalterad. Någon gång blev han alltför het och fick lugnas en stund. Jag tränade honom i korta pass om ett par minuter. Jag experimenterade med att lära honom olika storlekar på pinnar. Jag lärde honom att skilja en maskros från ett grässtrå, från en klöver. Det tog mig två minuter!

Vi namngav även olika kroppsdelar på hundarna. Det var fascinerande att be jyckarna att trycka skuldran mot väggen. Tänk er själva vilka möjligheter som öppnas om vi kan göra hundarna medvetna om sina olika kroppsdelar. Inte bara hakan mot marken som i platsliggningen.

Tyvärr var Kayce Cover en förvånande dålig pedagog vilket innebar att informationen till oss tvåbenta var både motsägelsefull och rörig. Även Carina och jag blev frustrerade men bestämde oss för att lita till oss själva. Kursen kan inte ha varit lätt för de av kursdeltagarna som inte har en gedigen tränarbakgrund - kanske inte ens då.