En hälsning från Teneriffa

Först av allt, ett varmt tack för alla gulliga och varma hälsningar. Det har stärkt både mig och Mamma. Som Agneta skrev; - kan det där energiknippet verkligen bli sjuk? Tack Agneta, vi skrattade gott åt din kommentar.

I onsdags, dagen efter att min bror och jag anlände till Teneriffa, berättar Mammas läkare att en förändring skedde i samband med att vi kom. Nu svarar Mamma på cellgifterna och behöver inte längre sondmatas. Inte heller behöver hon syrgas - fantastiskt! Idag när jag tog bussen till Hospital Universario, satt mamma upp i sängen med benet böjt ända upp till ljumsken. Mamsen är definitivt på bättringsvägen!

Kommentaren var underbar när Mamma plötsligt utbrister: - Jag måste lära mig att läsa spanska fortare, annars hinner jag inte med italienskan! Apropå att hon har bestämt att vi ska åka till Kroatien nästa år för att vandra i Prins Wilhelms fotspår.

Mycket återstår ännu av behandlingar, men den akuta krisen är över. Tack och lov!

Hälsningar till Er alla och tack för all förståelse!

Ett stort tack till Anne, som plötsligt fick Zakk på halsen.

 

 

Eva