Fortsättning på "kan hundar känna skam?"

Jag har frågat runt lite bland både forskare och "vanliga hundmänniskor". Publicerar nu svaren från Björn Forkman och Tobias Gustavsson. Tack till Björn och Tobias för att ni tog er tid!

Hej Eva,


tja, jag tror att det beror på vad man menar med skam (typiskt
forskarsvar). När jag får sådana frågor brukar jag operationalisera det
hela och säga ok, vi kan inte uttala oss om hundens subjektiva känslor
men visar den det beteende i de situationer som vi skulle förvänta om
den kände skam?


Och det är det faktiskt någon som har undersökt - där är en ny artikel
med ett superenkelt experiment som jag önskar att jag kommit på först.
(Det här är ur minnet så det kan bli lite fel) Idén är att hunden stängs
in i ett rum tillsammans med en godbit som ägaren har sagt till hunden
att inte äta. I halva gruppen så har så en annan person som går in i
rummet och ger hunden godbiten, i den andra halvan så väntar man tills
att hunden trots allt har tagit godbiten. Horowitz 2009, the guilty look. Elsevier (ScinceDirect)


Efter ett tag kommer ägaren tillbaka och frågan är nu om ägaren kan
avgöra om hans/hennes hund har fått en godbit (och därför inte skäms)
eller om den har stulit godbiten. Och se det kan ägarna inte....


Det betyder givetvis inte att hunden inte kan känna skam - men det
verkar i alla fall att om den känner det i den situationen så är vi
dåliga på att känna igen det. Om du vill kan jag försöka hitta
artikeln - jag vet att jag har den någonstans (famous last words).


För en 20 år sedan så läste jag faktiskt en artikel som tog det här med
operationalisering ett steg längre - några behavioristiska forskare som
definierade moral som att man fortsätter att låta bli ett beteende som
man tidigare har blivit bestraffad för, trots att bestraffningen nu
uteblir. Och så skrev de en artikel om "The moral of the Norwegian rat"
! Illustrerat med en teckning av en råtta med typiskt dålig moral. Rätt
så rolig faktisk - den artikeln har jag haft men jag har letat förgäves
efter den i mycket lång tid nu 8-(


Ha det gott,


Björn

 

Prof. Björn Forkman
Div. Ethology, Dept. of Large Animal Sciences
University of Copenhagen

 





 

 

Börja med att slå upp ordet skam i tex Wikipedia. Där står bla att: Skam, till skillnad från att skämmas, är en djupt rotad känsla av att inte vara älskad eller duga till” Om man slår på ordet skämmas så står följande: Må dåligt emedan man anser sig ha handlat /moraliskt/ fel, t ex om man gjort någon annan person ledsen eller om man begått ett misstag som orsakat besvär för andra, speciellt om misstaget var "pinsamt"
Så egentligen undrar du nog om hundar kan skämmas snarare än om de kan känna skam. Detta är ett väldigt bra exempel på varför det är viktigt med tydliga definitioner.
Frågan är alltså om hundar kan skämmas enligt vår mänskliga definition av ordet. Begreppet är ju något som vi har konstruerat. Det innebär att vi måste försöka ta reda på vad det egentligen är som händer när man skäms och sen se om det fungerar likadant hos hundar. Forskning på kognition hos hundar har främst handlat om sådana saker som deras förmåga att planera och att lösa omvägsproblem. Med andra ord hur duktiga de är på att förutse sin framtid. När det gäller att skämmas handlar de ju framförallt om saker som redan har hänt och huruvida de i så fall funderar på det.
I våra ögon skulle det kunna se ut som att hunden skäms när den i själva verket visar aggressionsdämpande beteenden tex lägga öronen bakåt, vända bort blicken, lägga svansen mellan benen. Vi relaterar ofta till hur vi själva beter oss i situationer då vi skäms och då använder vi nog många gånger motsvarande mänskliga beteenden. Problemet är att många har fått för sig att aggressionsdämpning alltid föregås av aggression, vilket inte stämmer. För hunden kan det räcka med att den inte förstår eller upplever situationen som dramatiskt eller bara konstig. Tex hunden kissar på golvet - vi rusar dit med en tidning – hunden tycker att vi beter oss märkligt – hunden visar aggressionsdämpning och lägger öronen bakåt, svansen mellan benen – vi tycker det ser ut som att hunden skäms. Klappar och pratar uppmuntrande – hundens aggressionsdämpning belönas
Med hjälp av vår fantasi kan vi föreställa oss hur den vi kommunicerar med kommer att reagera. Det är jättesvårt att göra liknande experiment när det gäller hundar. Många faktorer kan påverka resultatet och därför bör man alltid vara kritiskt tänkande när man läser sådana studier. Ibland kan jag tycka att man tillskriver hundar och andra arter förmågor som de kanske inte har. Å andra sidan har de oftast förmågor som inte vi har. Känslor kan man inte se, vi kan bara se beteendeuttrycket för känslorna. Detta innebär att man gärna vill ha någon fysiologisk feedback som kan tala om att något faktiskt sker i kroppen. Men att det inte är observerbart innebär inte att det inte existerar. Det motsatta gäller naturligtvis också; bara för att något inte är observerbart innebär det inte att det finns.

Tobias Gustavsson, biolog, anställd på Grimsö Forskningsstation