Lev som du lär

Det är inte bara en fråga om inlärning och träning. Det gäller i högsta grad även hundens basala behov av motion.










Jag lider när jag ser aktiva hundägare släppa ut omusklade och ibland överviktiga hundar ur sina bilar, för att sedan plocka fram godis och klicker ur väskan!
Jag lider när människor fysiskt korrigerar sina hundar i en träningssituation i syfte att visa var skåpet ska stå, när det är vi som slarvat med att planeringen - så att hundens förväntningar på övningen skapar för hög aktivitet - och därmed felaktigheter i beteendet.

Ofta går vi in och försöker korrigera hunden för det felaktiga beteendet, istället för att ändra känslan hos hunden.

Därför, blir fallet stenhårt när jag misslyckas med det jag själv förespråkar.

Eftersom jag aldrig har trott på att hundar jävlas med oss eller att det existerar en linjär rangordning, kan jag inte heller gömma mig bakom argumentet att ”hunden jävlas med mig”.

Ett osakligt påstående, men som ger många hundägare ett legitimt skäl att bli förbannade och ta hunden i upptuktelse.  

Jag gjorde det ändå!

Jag har inga problem med korrigeringar - om de är planerade och genomtänkta! Då kan de absolut fylla sitt syfte och avbryta ett beteende så att vi istället kan förstärka det önskvärt beteendet.

Min korrigering var däremot sprungen ur en frustration. I en vanlig lydnadssituation hade den kunnat vara förödande. Nu får jag vara ”glad” över att det handlade om apporteringsträning. Dvs. hunden tål mer eftersom motivationen är så stark.

Jag satte för många år sedan upp en etisk gräns för mig själv när det gäller hundträning. En gräns som jag strävar hårt att inte överskrida. Därför blir jag så besviken på mig själv!


För övrigt var det som vanligt en trevlig, pedagogiskt suveränt upplagd träning av Anita Norrblom.



Stenbury
l.


Anita fick mer än röda axlar igår. Det blåste en hel del