Va, inga kråkor på appellplanen?????

Jag släpade runt matte idag igen. Jag förstår inte varför hon inte kan gå för egen maskin, istället för att krampaktigt klamra sig fast vid en lång lina.












Va, inga kråkor på appellplanen?????
Jag släpade runt matte idag igen. Jag förstår inte varför hon inte kan gå för egen maskin, istället för att krampaktigt klamra sig fast vid en lång lina.
Dessutom är matte fullständigt hopplös. Hon dräller prylar omkring sig som jag tvingas hålla reda på. Ja,ja….hon visar i alla fall tecken på tacksamhet när jag plockar upp och levererar dem till henne.

När jag släpat runt på henne i 300 meter och hittat alla hennes borttappade pinnar åkte vi tillbaka till klubben
Väldigt varmt, tungan hängde nere vid knäskålarna. Matte och jag gick in på appellplanen där det stod en man. Han hette visst Marsch. Jag kastade mig iväg i kopplet till Farbror Marsch som var en trevlig prick. Sedan lämnade vi Farbror Marsch och gick därifrån. Plötsligt vände sig matte om! Herre gud! Jag ser plötsligt inte bara farbror Marsch, utan även andra trevliga människor. Nu förstår jag!!!


-    Kasta ni, jag är beredd!
-    Men…..varför kastar inte någon av dem då????? – KASTA!!!!!!!!!
-    Matte säger någonting konstigt; - Marsch! Jag förstår ingenting!

Till slut, när matte äntligen sätter ned handen och säger ”ut”, förstår jag. Jag ska springa till Farbror Marsch, fast ingenting är kastat. – Ok då, jag får väl ställa upp - men var fasen tog fåglarna vägen?

Matte tycker vi ska värma upp med lite stegförflyttningar. Kul, kul och en köttbulle fick jag som tack. Nu är det vår tur. Åh, på planen står ett par personer på varsin sida om appellplanen. - Jag vet, jag vet, säg inget. Dubbelmarkering, - jippie!
Vi ställer upp och jag är beredd till tänderna. Jag tänker inte missa ett enda nedslag!

Då blir matte skvatt galen. Hon säger ”fot”. Hon måste fått solsting. Inte sjutton kan jag släppa kastarna med blicken. Nytt ”fot” från matte. Fattar inte vad ”fot” har med den här att göra. – Kasta någon gång då!!

Så här fortsätter det! Jag är beredd på ett kast från någon av kastarna, jag är beredd på gevärsskott. Problemet är att matte inte tar det här på allvar. Hon fortsätter att envisas med cirkuskonsterna vi leker med ibland. Jättekul, men inte just nu. Skärpning matte!!!

Hon förstörde alla apporteringschanser förutom en!

Jag förstår inte vad som tog åt henne idag. Säkert solsting!

Dagen slutade ändå ok. Matte såg väldigt förvånad ut när kastarna, odugliga förresten, mumlade någonting om att jag är uppflyttad till nästa klass. Hoppas för guds skull att det är mer kråkor och bättre kastare då.

Matte mumlade dessutom någonting om att hon var fascinerad av att jag trots hennes cirkusord inte lät mig luras. - Människor uppställda på avstånd betyder markeringar: mig lurar ni inte!

Bilder till mina groupies från appelltävlingen idag.