Skott, skott, skott,........

Skotträdsla kan vara ett fruktansvärt bekymmer för många hundar och hundägare. Rädsla har en benägenhet att även smitta av sig på ägaren. En snabb titt på hunden: blev den rädd? Hunden å andra sidan: En snabb blick på matte- blev hon rädd?

Det är många hundägare jag har rekommenderat att söka upp ett gäng retrieverägare och hänga med ut på apporteringsträning. Ett par tillfällern med skott och kast och själaglada retrievers brukar få många skotträdda hundar att ändra uppfattning om skott.

Hur gör man då när man har det motsatta problemet? När hunden går i taket eller gnäller av förväntan på att en fågel faller eller en dummie kastas?

Zakk har sedan jag startade honom på B-provet och Working Testet i juni dragit upp sin aktivitetsnivå på ett sätt som jag inte är riktigt nöjd med. Nu ska jag inte starta honom förrän till våren så det finns gott om tid att träna honom att ligga i den aktivitetsnivå jag vill ha honom i.

 Karin och jag bestämde oss för en inventering. Vi traskade ut på ängen mittemot Karins hus och lät den lille labbladååren springa fritt. Plötsligt sköt Karin ett skott och Zakk förvandlades till en antilop. Han flög genom luften i höga, långa skutt för att lokalisera nedslagsplatsen. Efter 5-6 stycken antilopsprång stannade han upp, tittade sig omkring och vände sig med förvåning om till mig för att fråga om jag möjligen sett var fågeln/dummien landade.

Inkallningssignalen är betingad på samma sätt som en klicker, vilket betyder att Zakk kommer sättande i sjuhundra blås när jag visslar mina tre korta signaler för inkallning. Väl framme vankas det godis och kel. Sedan fick han sticka iväg på nytt. Efter ett par minuter sköt Karin på nytt ett skott. Liten labrador förvandlades på nytt till antilop och flög över de sörmländska ängarna i graciösa och mycket höga språng.

Men.....besviket stannade Zakk upp, tittade sig omkring och vände sig om och frågade mig: - såg du nåt? Ny inkallning, godis och kel. Tredje gången var Zakk tämligen avprogrammerad och vände sig snabbt mot mig istället. Ingenting trillade ju ner från himlen!

Jag hade bestämt att under inga omständigheter ha Zakk under lydnad vid min vänstra sida. Jag ville att han skulle få erfarenheten att det kan skjutas utan att någonting händer. Jag ville dessutom belöna Zakk för att han spontant stannade upp och valde att söka kontakt med mig.

Sedan gick jag undan med Zakk och Karin lade ut dummies på fyra olika platser. Sedan ställde hon sig ytterligare ca 75 meter längre bort och började skjuta. Jag gick, planerat och utan fotkommando, planlöst fram och tillbaka, ungefär som när vi lär valparna att följa oss. Zakk visade ett ganska lågt intresse för skotten och när han spontant kom upp vid min sida, gjorde jag en halt och riktade honom mot en av stationerna med utlagda dummies (tygpåsar med granulat).

Vid det första tillfället gick Zakk ut snett och jag blåste stoppsignal efter ca 30 meter och gick fram och belönade honom för att han tvärstannade. Godis och lite gull. Därefter klev jag in vid hans sida och riktade honom mot en annan station med dummies. Den här gången gick han rakt ut och jag kunde blåsa närsökssignal, vilket innebär att han genast ska övergå till att leta på ett begränsat område, ca. 3x3 meter i det här fallet. Han hittade dummien och sprang snabbt tillbaka till mig.

Sedan gjorde vi en övning där jag satte Zakk och Karin som stod jämte honom ca 15 meter bort, sköt och slängde en dummie. Själv stod jag framför Zakk på ca 30 meters avstånd. Nu skulle jag få Zakk att inte vinkla höger mot Karin och den kastade dummien, utan istället göra helt om  och fortsätta bakåt mot en dold dummie.

Jag satte upp vänster arm ovanför huvudet, och försökte läsa vad Zakk tänkte. Zakk tittade på mig men sneglade åt Karins håll. Jag tog ned armen ett par sekunder och väntade ut honom. Sedan provade jag på nytt. Upp över huvudet med armen, väntades på hur Zakk tänkte tolka min lyfta arm. Nu tittade han på mig, sneglade mot Karin men vred sedan huvudet bakåt mot den plats Karin sedan tidigare lagt ut dummies.

Jag skickade honom på ett "uttecken", Zakk tvärvände och sprang rakt bakåt och hittade en dummie i vassen. Sedan bröt jag! Det finns ingen anledning att repetera samma övning på nytt. Zakk lärde sig hur mycket som helst under de sekunder han satt framför mig och övervägde om han skulle lita på min signal, eller om han skulle springa mot apporten som Karin skjutit och kastat iväg.

Det blev en suverän träning där Zakk låg i den balansnivå jag vill ha honom. Lugn, fokuserad och oerhört uppmärksam.

Jag ska starta träningen med skott på samma sätt ytterligare ett par gånger. Zakk får springa fritt och när han tar kontakt efter skottet visslar jag inkallning alternativt stoppsignal- och belöning från mig! När Zakk sedan ligger i rätt balansnivå kan jag fortsätta med att skicka honom på dolda dummies.