Greta Garbo


Nu har jag varit seende av egen kraft i drygt 24 timmar. För den som aldrig haft ett synfel, aldrig heller upplevt hur det är att i blindo famla sig fram till badrummet om morgnarna, är det troligen svårt att förstå vidden av min operation.
Men alla ni som själva har eller haft haft ett gravt synfel vet precis vad jag menar.

Jag tog en taxi igår till ögonkliniken, leddes ur bilen av den vänlige taxichauffören och noterade faktiskt i min blindo att han ledde in mig i fel port. Han önskade mig lycka till och försvann ut i Stockholmstrafiken.

Jag fick en lugnande tablett och undersöktes på nytt. Denna gång av "min" läkare från Sophiahmmet Nils Juto. Allting såg bra ut!
På med skyddsmössa och skyddskläder och sedan fick jag lägga mig på en brits med bakhuvudet vilande i en skålformad kil.
Bedövnningsmedel i båda ögonen, vilket sved en del men det var överkomligt. Sedan spolades ögonen med kall koksaltlösning under en minut, ett i taget. Det kändes som att äta glass alltför snabbt men även det var ett kort obehag och snabbt övergående.
Det tredje momentet, hoppas jag minns rätt, var när Nils Juto avlägsnade epitelcellslagret på ögat. Det kändes överhuvudtaget ingenting.
Det fjärde momentet var själva laserbehandlingen som tog ett tjugotal sekunder per öga. Inte heller det kändes, möjligen kunde jag känna att det luktade lite bränt.
Jag satte mig upp och Nils Juto frågade mig vad klockan var. Jag tittade förvånat upp mot den motsatta väggen och såg för första gången klart och tydligt den klocka som jag inte såg när jag för tjugo minuter sedan gick in i rummet. Magiskt!!!!!!!

Jag fick med mig smärtlindring, i form av tabletter och droppar och diverse olika droppar för att minska risken för infektioner och svullnader.
Jag fick även en hel del förhållningsorder som att solglasögon är ett måste de närmsta tolv månaderna så fort jag vistas i solljus. Den närmsta veckan ska jag ta det lugnt, bilkörning är till exempel inte aktuellt.

Jag åkte hem och kunde till skillnad från resan in till stan se ansiktet på taxichauffören. Utan kontaktlinser!!
Jag ljuger om jag säger att gårdagen, efter det att bedövningen släppt, var en angenäm upplevelse men med två citadon och droppar var den uthärdlig.
Jag kunde till och med ta en kvällspromenad efter att solen gått ned.Idag har jag likt Greta Garbo vandrat runt iförd stora mörka solglasögon och med en keps nedtryckt i pannan. Men jag har kunnat vara ute och citadonet och dropparna som jag tog i morse har jag klarat klarat mig utan.
Ett nytt liv? Japp, det kan ni lita på..