Så kan man också göra - men det är inte rätt!

Jag hade ett mycket intressant samtal med en av mina närmsta vänner i lördags, efter en isig men solig hundpromenad. Samtalet handlade om hur viktigt det är för oss människor att känna grupptillhörighet och igenkänning med andra personer som delar våra åsikter och värderingar.

Jag har den stora lyckan och förmånen att få arbeta med flera olika intressegrupper inom hunderiet.
Ibland fälls en del kommentarer, "våra hundar är så speciella", "den här typen av verksamhet är väldigt speciell" osv. Underförstått att det här kan ingen förstå förrän vi själva upplevt situationen. Självklart korrekt i sak men.....

"Så där kan man inte göra" är en inte helt främmande kommentar när någon i gruppen försöker en annan typ av lösning än den gängse. Ständig bekräftelse av samma värderingar är sällan förknippat med progress. Nya infallsvinklar och överraskningar är däremot något som skakar om och får oss att reflektera.
Hur ofta kliver vi ur vår egen trygga box och reflekterar över vad vi gör och varför?
Problemet med många intressegrupper, oavsett om det handlar om religion eller hundsporter, är att förändringar och andra infallsvinklar utifrån, ofta upplevs som ett hot mot vår egen tro och kunskap.
"Så kan man också göra - men det är inte rätt". Utvecklingen och kunskapen kanske finns utanför gruppen, i en annan hundgren. Så olika är vi nämligen inte.

Kan skyddet hämta kunskap från agilityn?
Kan räddningsförare hämta kunskap från retrievermaffian?
Kan agilityn hämta kunskap från......?
Kan brukssfolket hämta kunskap från.......?