When to be or not to be, that´s the question

Jag är med i tre träningsgrupper. Två lydnadsgrupper och en jaktgrupp. Min ständiga utmaning för egen del, förutom hundträningen, är att inte falla in i min väletablerade lärarroll. Det har lett till några stycken "ursäkta att jag tog över/la mig i".


Men det är väl bra????
Nej! Jag hamnar i en lärarroll jag inte vill ha eller bör ha, till skillnad från när jag håller kurs. Jag tror attt det är många med mig som får kämpa med att inte dra på sig lärarkostymen i tid och otid. Nåväl, insikt är ju ett första steg men senast idag kastade sig den där förnumstiga läraren (jag) över en av mina träningskompisar.
Jag fick en lång och introvert blick till svar, och minsann, drog sig inte lärarinnan tillbaka och insåg att hon visst var framme och pillade trots att ingen bett om hennes makalösa råd.

Det är väl jättebra att du säger till när du ser något tokigt tänker säkert någon, men det är det inte. Det skapar en obalans i träningsgruppen och risken är stor att gruppen felaktigt utvecklas till en vanlig kurs där en person i gruppen tar på sig lärarrollen. "Det är ju enklast, han eller hon kan ju så mycket".

Det leder i sin tur till att andra i gruppen inte känner ansvar för sin egen träning och istället förlitar sig till den person som har det största kunnandet.
Min erfarenhet är att det finns många guldkorn att hämta hos personer som inte formats av det gängse tänket, bara man täpper till truten på sig själv och använder öronen lite mer. :-). Basta Bodfäldt!