Vattensvans

Water tail eller vattensvans som det kallas på svenska, innebär en ofta smärtsam men kortvarig inflammation i nerverna i svansroten när hunden blir kall om bakdelen. Mina tidigare hundar har drabbats vid något enstaka tillfälle medan Zakk verkar drabbas väldigt lätt.
Hans symtom stämde heller inte in på den gängse beskrivningen. I normala fall släpper förlamningen inom ett par dagar. Zakk hade vid ett tillfälle förra hösten problem i nästan en månad. Kan det då verkligen "bara" vara en vattensvans?


Jag hade turen att träffa en mycket skicklig kiropraktor i Norge i höstas, Geir Wiik som gjorde en grundlig undersökning av Zakk. Efter behandling, vid den tidpunkten hade Zakk inte vattensvans) förändrades svanshållningen avsevärt. Svansen viftade inte längre lågt under rygglinjen utan istället en aning över rygglinjen. Dessutom förändrades de sidvärtes svansrörelserna. Svansen var glad och svepande igen.

Geir rekommenderade en svensk kollega, Eva Solstrand, som vi kontinuerligt gått till sedan i oktober i fjol. Det är lätt att tro att många problem härstammar från ryggen men i Zakks fall har problemen även suttit i själva svansen,speciellt runt violfläcken som varit svullen. I höstas var halva svansen tjock och den sista delen såg ut som en pinne. Delarna passade verkligen inte ihop.

Eva har behandlat med kiropraktik och laser och själv har jag dagligen masserat och stretchat Zakk. Svansen ingår alltid i behandlingen. Det finns två ligament som utgår från svansrotens sidor. De känns som två tjocka strängar. Zakks högra ligament var betydligt tjockare än det vänstra. Jag har hållit ett statiskt tryck med tummar och pekfingrar i varje ligament någon minut varje dag. Skillnaden märktes efter ca fyra, fem gånger. Det högra, tjockare och mer spända ligamentet blev mindre spänt och idag är de båda ligamenten liksidiga.

Jag har även stretchat svansen genom att börja intill svansroten med lätta böjningar uppåt och arbetat mig genom svansen, kota för kota. Från att ha haft en låg svanshållning med sluttande kors, har Zakk en rakare rygg och en svans som viftar över rygglinjen. Skillnaden är remarkabel.

Känsligheten kommer Zakk nog alltid att dras med. Kanske är det inte heller en vattensvans i den vanliga bemärkelsen. Kanske kan det istället vara en svårläkt skada  med återkommande inflammationer?

Förutom min dagliga massage och kontinuerliga återbesök hos Eva är jag noga med att alltid smörja in Zakks ryggslut och en decimeter av svansen, från svansroten, med vaselin som förhindrar att vattnet tränger in vid simning. Jag torkar och masserar Zakk, även svansen, omedelbart han kommer upp ur vattnet och lägger sedan på ett Backontracktäcke. Det gäller att få igång blodcirkulationen snabbast möjligt. Liniment går också att använda för att öka blodcirkulationen efter kyla eller bad.
 Observera att vinden är minst lika farlig för en blöt hund med anlag för vattensvans som vatten. Ett täcke kan förhindra onödiga bekymmer med vattensvans förutsatt att hunden torkats torr innan.

Summa summarum är att Zakk mår mycket bra idag därför att jag vet hur jag ska sköta honom för att inte problemen ska uppstå på nytt.

Hoppas dessa rader kan hjälpa någon av er andra vars hundar har liknande bekymmer.