Kontaktträning med störning






















Jag åkte ut en sväng till kontoret och Stockholms Hundsportcentrum för att hjälpa Josefine med sin  underbart roliga border collievalp Fellow. Vi bestämde oss för utveckla Fellows vilja att spontant och utan kommando titta efter Josefine, oavsett störning. När vi tränar ögonkontakt under störning är aldrig avståndet det viktiga. Det viktiga i träningen är just störningen. Att hunden väljer bort störningen och istället tittar på husse eller matte. Kontaktträning handlar om att hunden spontant söker vår kontakt utan föregående kommando.
Eftersom det pågick en, för en liten valp, skojig aktivitet bakom draperiet i nästa hall höll jag Fellow i kopplet medan Josefine gick iväg några meter. Kriteriet för belöning var att Fellow vred huvudet i riktning mot Josefine. Lättare sagt än gjort eftersom huvudvridningar sker fort, men efter någon enstaka miss av Josefine så satt tajmingen. Fellows spontana huvudvridning i riktning mot Josefine belönades genom att hon släppte ned en leksak i form av en handske fastsatt i en meter snöre. Ingen valp kan motstå ett mjukt föremål som rör sig i zig-zagrörelser längs golvet. (Golvet är halkfritt och avsett för hundträning). Genom snöret kan Josefine styra fart och intensitet tills dess att hon avbryter leken genom att istället sticka fram en godis samtidigt som hon säger "loss". Min erfarenhet är att två, max tre lyckade responser i följd räcker för en förändring av kriteriet. 

Nu provade jag att stillsamt prata med Fellow. Det var definitivt svårare för Fellow, men efter ett par sekunder började han vrida huvudet i riktning mot Josefine som stod på ett par meters avstånd. Josefine ropade "bus", som är signalen för lek runt Josefines ben. Efter ytterligare två lyckade repetitioner i följd bytte vi kriterium på nytt. Den här gången ställde jag mig mellan Josefine och Fellow och försökte röra mig fram och tillbaka framför honom. Naturligtvis blev Fellow en aning förvirrad över ett par långa ben som skymde sikten mot matte, men med den tidigare kunskapen i bagaget, om vilket beteende som leder till belöning, lyckades han runda mina ben och få syn på Josefine som belönade med signalen "bus" och lek med handsken längs golvet.
Läxan till nästa vecka är att Josefine tränar på att fånga så många spontana ögonkontakter från Fellow som möjligt. Svårighetsgraden avgörs av störningarna i omgivningen. I de situationer eller miljöer Fellow alltmer bjuder på beteendet kan Josefine variera typen av belöning. Ibland kan det räcka med ett lugnt beröm, ibland en godis, lek eller varför inte börja springa? Det är en förstärkare för de flesta hundar men som vi använder oss av alltför sällan som belöning.