Trevlig Valborg alla två- och fyrbenta vänner!



Jag tittar ut genom fönstret och konstaterar att Valborg är som den brukar vara, gråkall, mulen med regnet hängande och ibland fallande från himlen. Zakk tittar begrundande på mig från sitt soffhörn. Klockan är 17.05 och maten står inte på bordet/golvet. Jag gör en liten paus och sköter serveringen, för vem vill vara en olydig matte så här på Valborg?

Så, nu är ordningen återställd! Zakk är mätt och belåten och jag har en stund på mig, innan middag hos grannarna, att "hänga ut" labbladååren som definitivt gjorde skäl för sitt smeknamn på eftermiddagspromenaden.

Jag ska ta mig igenom ett uppklippt fårstängsel och viker omsorgsfullt in alla vassa trådar som skulle kunna skada Zakk. Sedan tar jag ett högt kliv genom hålet och är nästan över på andra sidan när jag plötsligt får en gigantisk knuff i ryggen. Tycker mig samtidigt höra labbladååren väsa, - ur vägen, snigeln!
Jag borstar dammet ur munnen, eftersom jag fallit raklång till marken, reser mig upp och i samma ögonblick rusar tre förskrämda rådjur förbi oss. What a Zakkday!