Om att smaka på sin egen medicin



Jag är nyss hemkommen från en visit på Teneriffa, tillsammans med min brorsdotter Sandra, hos den sedan nitton år utvandrande modern.
Jag har ju tyvärr varit väldig slarvig med min fysträning under det senaste året. Sedan i höstas har jag återupptagit styrketräningen. Jag har alltid avskytt att träna i grupp men har sedan fyra månader tillbaka, två gånger i veckan, masat mig iväg på bodypump eftersom jag inte med egen kraft lyckats ta mig i kragen att köra på egen hand. För övrigt är body pump den enda gruppträning jag kunnat förlika mig med. Höga hopp och bensprattel till musik gör mig galen. När benen sticker åt det ena hållet slår armarna samtidigt omkull mina grannar.

Dagen efter ankomst går vi ned till det lokala gymmet. Vi kör ett pass med för mig nygamla övningar. Sandra muttrar något om felaktig teknik och coachar mig i benböj och axelpress Jag klarar mig mirakulöst nog utan träningsvärk! Känner mig stolt, men kanske borde jag tagit i lite mer?

Dagen efter går vi till stranden och kör ett crossfitpass. Öronen ringer av Sandras ”Kom igen!!!!” varje gång jag sackar. Vi tränar styrka och sedan workout. Fyra varv med tre övningar på tretton minuter. Solbadarna följer oss intresserat i sina solstolar. Vågorna rullar in, solen skiner och jag svettas.

Jag våndas inför morgondagens uppstigning ur sängen, men upptäcker till min förvåning att kroppen, lätt och elegant, glider ur sängen.  En viss spändhet på insidan av lårmuskulaturen men inget värre. Känner mig otroligt stolt och stark på vägen till frukosten där vi glider nedför trapporna till frukostmatsalen.

Efter frukost går vi till gymmet och startar med uppvärmning. Benböj och sedan axlar. Sandra lassar upp en femton kg tung skivstång på min axlar och jag går omedelbart in i den mentala väggen.

- Det går bara inte, det är omöjligt, väser jag surt mellan tänderna. Mina handleder värker och jag förstår verkligen inte hur mina armar ska kunna trycka skivstången upp mot taket.
- Jo du kan, svarar Sandra och befriar mig från skivstången, lägger ned den på golvet och hämtar en tia istället. Jag lyfter den med lätthet tre gånger. Sandra tar stången och lägger den på golvet. Istället får jag återigen femtonkilosstången mina händer.
- Kör, ryter hon och jag lyfter till min förvåning stången utan problem över mina axlar, rakt upp mot taket och på raka armar. Åtta gånger!!

Halleluja! Jag upplever ett triumfartat ögonblick. Jag är verkligen övertygad om att min styrka inte räcker till, men istället för att Sandra bråkar om att jag visst kan, eller hjälper mig med stången, får jag istället möjligheten att lyckas med en mindre vikt.
Jag gillade att jag sprang in i väggen första gången och sedan lyckas med en enklare uppgift för att direkt därefter ge mig på den ”svåra” uppgiften på nytt. Som då visade sig vara en enkel match!

- Det sitter bara i huvudet på dig, säger Sandra. Du var exakt lika stark när vi startade men du hade fel fokus.- Vi fortsätter med benböj, säger Sandra.
Det går bra, jag är stark i benen, men inte i axlarna. Andningen har en tydlig förbättringspotential, enligt Sandra. Jag andas fel ibland. Fel andningsteknik leder till minskat fokus och därmed minskad prestation.

Jag drar in luften, skjuter ut bröstkorgen, böjer på knäna och sjunker ned mot golvet med skivstången på axlarna. Det går bra och Sandra uppmanar mig att gå djupare ned. Det går aldrig, tänker jag och faller i samma sekund som en sten mot golvet. Skivstången fastnar tack och lov i säkerhetsanordningen på vägen ned.  
- Fan! Jag reser mig upp, fokuserar min blick på skivstången. Plötsligt, får jag en ordentlig dunk mellan skulderbladen. -  Kör på, gapar min älskade brorsdotter. Jag blir tvärförbannad, så korkat att störa mig just när jag fokuserar på skivstången. Jag återfår mitt fokus, går fram, rycker tag i skivstången och gör fem perfekta repetitioner. Det är lätt, jag är stark, totalfokuserad och förbannad.

Jag är så otroligt nöjd med mig själv och min insats, även om jag slänger en sur tanke mot Sandra eftersom hon störde mig under min koncentration. Jäkla amatör!
 - Vill du gå ned till stranden och fortsätta work outen idag, frågar Sandra. Vad ska jag säga? - Klart jag vill, svarar jag.
 - Du ska köra workouten åtminstone en minut snabbare idag, säger Sandra med uppmanande blick. Jag antar tyst utmaningen. Det ska jag klara!

Vi lämnar gymmet och går mot stranden. Sandra vänder sig plötsligt om och frågar med ett leende, - blev du förbannad när jag knuffade till dig i ryggen och röt att du skulle köra på? -  Det var därför du gjorde de sista repetitionerna så bra! Insikten slår mig att jag använder exakt samma princip när jag ska lära in eller utveckla ett beteende med en hund. Genom kontrollerad störningsträning uppnår jag snabbare resultat och bättre fokus på uppgiften. Undrar om de också blir positivt förbannade? Att de upplever samma känsla som jag vid kontrollerad störningsträning?

Sandra skriver siffrorna 10, 15, 20 i den blöta sanden och ovanför en 4 i den blöta sanden.
Fyra gånger ska jag repetera de tre övningarna. 10 stycken burpies, 15 stycken knäböj och 20 stycken jägargång. Åtta minuter senare är jag i mål och jag slår gårdagens tid med fem minuter!! 


Jag har lärt mig så mycket mer än bara ren styrketräning. Jag har lärt mig att jag orkar mycket mer än vad jag tror, jag har lärt mig att jag presterar mer därför att jag blir störd i min koncentration. Störningen gör mig ännu mer fokuserad! Jag har fått prova på min egen medicin. 
Tack Sandra!